Recension: Låt den rätte komma in
Mörkt, sakta börjar mjuka luddiga, diffusa snöflingor singla ner över duken. Det är vackert, det är stilla och det sätter tonen i filmen. Boken var en bladvändare, man ville veta hur det gick, emellanåt vågade man knappt läsa för det var skräck men här uteblir den värsta skräckkänslan. Först tyckte jag tempot i filmen var alldeles för långsamt, var nog på väg att börja skruva på mig men fotot var så bra att jag fastnade i det och vips hade jag lotsats in i det lugna tempot. Det är en mycket ovanlig skräckfilm, skulle nog säga att det nästan inte är en skräckfilm alls. Fast en gång var jag på väg att leta upp sällskapets hand, det är en scen som innefattar syra. Eftersom jag läst boken visste jag vad som skulle hända och det är mindre trevligt.
Filmen är mer som ett drama om en helt vanlig förort, en mobbad kille, hans nya lite konstiga vän, ett fyllegäng och polisen och lärare som försöker hjälpa barnen rätt i samhället. Men det finns något som inte är riktigt som det skall, man hittar människor tömda på allt blod och ett barn rapporteras ligga bakom underliga överfall. Det är så typiskt John Ajvide Lindqvist, vanlig tråkig realism med en twist, i denna är tvisten en vampyr i Blackeberga på 80-talet. Låt den rätte komma in är en kärlekshistoria, om att våga sätta delar av sig själv åt sidan för att plocka fram andra, att våga erkänna att man är ensam och behöver någon. Men trots att filmens huvudbudskap är kärlek och vänskap så finns blodet och det läskiga där och tränger på emellanåt.
De som inte är vana att se skräck tycker nog det är skrämmande, vi som äter skräck till frukost får en dos av det andra, det som så ofta saknas i skräcken, realismen. I denna film är realismen skrämmande, mobbingen i skolan, mamman som inte riktigt orkar bry sig och den frånvarande pappan.
Filmen följer boken väldigt väl, här och var har man gjort små förändringar, det är inga stora grejer, inget som stör. Däremot saknar jag lite mer bakgrund till alkisarna, de är lite platta i filmen. Och källarscenen som är så bra i boken saknade jag. Jag som läst boken kunde fylla i mycket och samma sak sa min vän som också läst boken. Vi frågade den tredje i sällskapet som inte hade läst boken om han saknade något men det gjorde han inte, och då har man lyckats med en filmatisering. En annan sak som jag saknade i filmen var vilken relation Eli hade till mannen hon bodde med. Hur blev han hennes drönare och Oskars relation till pappan hade behövt lite mer tid. Men jag förstår ju att allt inte går att få med.
Samtidigt gillar jag hur saker som är väldigt små i boken kanske bara några meningar blir oerhört effektfullt på film. Man har verkligen valt ut godbitarna. Johan Söderqvists musik förstärker effekten, den smälter in perfekt i handlingen och man har ofta använt surroundljudets möjligheter till detaljer i ljudet, vilket drar en in i filmen.
Jag var så imponerad av barnskådespelarna i denna film, nästan all dialog i filmen förs mellan de två. De känns så äkta och Lina Leanderson passar så bra att spela Eli, de där ögonen är så uttrycksfulla. Kåre Hedebrant spelar rollen som Oskar minst lika bra, han är sårbar, ensam och behöver få kraft från någon, för att våga hämnas, våga slå tillbaka. Även Per Ragnar som Håkan är värd att nämnas för en fenomenal insats. De enda som inte var bra var egentligen katterna i kattscenen, de var lite för dockaktiga eller renderade, men med tanke på vad som händer dem är kattälskaren i mig helt nöjd med att de inte är riktiga.
Recensionen är efter att ha sett filmen på bio men den kommer definitivt inhandlas på Blu-Ray för filmen förtjänar bästa möjliga bild. Tyvärr är det dåligt med extramaterial på både DVD och Blu-Ray. Värt att nämna är att den amerikanska utgåvan har med fyra bortklippta scener samt en kort ”bakom kulisserna” som saknas i den svenska utgåvan.
Titel: Låt den rätte komma in
Format: DVD och Blu-Ray
Betyg: 
Här hittar du en trailer på Låt den rätte komma in:
[youtube lJuxX3uuW1g]
