Månadsarkiv: juli 2009

Svenska polisfilmer verkar ha vissa kriterier de skall uppfylla och stolpig dialog är ett av dem tydligen. Jag satt hela filmen och retade mig på dialogen. Ordfattigare människor är nog svåra att hitta. Man väntade nästan på att de skulle dra till med ett norrbottnisk ”jo” som korthugget svar på allt.

Själva grundhistorien är dock rätt intressant och påstås vara inspirerad av en sann historia som innefattar SSI (Sektionen för särskilda insatser).

Det är en moralisk gråzon som målas upp och jag som inte sett tidigare filmer om Falk får ett intryck av att han är rätt så rättrådigt, vill att saker och ting skall se på rätt sätt och inte är helt bekväm i vad han hamnat i. När filmen tar sin början har Johan Falk precis återvänt till Sverige och sitt Göteborg efter de maximala 5 åren hos Europol i Haag. Han har blivit rekryterad till GSI som är en liten specialistgrupp som riktar in sig på svensk maffia. Gruppen har varit oerhört framgångsrik och det lockar Johan som vill se resultat. Eftersom frun och sonen bor kvar nere i Haag ett tag till så kastar han sig in i jobbet…Läs mer →

Torkel i knipa är en dansk animerad komisk film med vissa brutala inslag. I Danmark hade den 7-årsgräns men jag skulle nog inte visa den för mina 2 små men som vuxen ser jag den med ett konstant leende. Men jag vet inte om den egentligen är så mycket hemskare än sånt de ser på barnkanalerna egentligen men de fattar ju inte referenserna och höra min snart 7-åring sjunga Fuck of and die skulle kanske vara lite jobbigt.

Torkel är en rätt vanlig kille som går i 6A på Kastanjelundsskola. Han gör sitt bästa för att inte hamna i bråk och hålla sig undan från klassens bråkstakar Sten och Saki som alltid mobbar Fläsk-Doris. Torkels bästa kompis är Jason, som alltid har ett järnrör i bakfickan med mottot ”för man vet aldrig när man behöver ett schysst järnrör”.

Men en dag så spöar Torkels alkoholiserade morbror Stuart upp Sten och Saki och de överger sitt vanliga offer och riktar in sig på Torkel istället. För att rädda sitt skinn ger sig Torkel på Fläsk-Doris och hon hoppar…Läs mer →

18 september är det biopremiär för nästa del i Milleniumtriologin, Flickan som lekte med elden. Det skall bli spännande att se var de bryter mellan 2:an och 3:an med tanke på hur de hänger ihop. Tredje filmen Luftslottet som sprängdes har sen premiär i slutet av november.

Män som hatar kvinnor gav jag en trea i betyg.

Här är trailern för Flickan som lekte med elden

Fingrarna borrade sig in i min väns arm mer än en gång under Eden Lakes 91 minuter. Det var inte skräckishemskt det var gore-hemskt. Jag sa det redan i recensionen av The Ruins,  jag hatar knivar.

Jag trodde att denna skulle vara en klassisk skräckis, ni vet hoppa till, bli skitskrämd emellanåt men nä så var den inte. Det var mer åt slasherhållet. Lite som Switchblade Romance (recenserad här) och kanske påminner den lite om Hostel också bortsett från att i Hostel gottade man sig i tortyrscenerna här blir man rejält äcklad, underhållningsvåld på två olika nivåer men ändå så lika.

Eden Lake handlar om det unga medelklassparet Jenny och Steve som flyr storstaden London en helg för att bara umgås. De styr sin kos mot ett gammalt stenbrott som vattenfyllts. En av de vackraste platserna Steve vet om och vill visa Jenny innan hela området ombildas till ett inhägnat bostadsområde (gated community) kallat Eden Lake.  Hela filmen…Läs mer →

Tim Burton, Johnny Depp, en klassisk historia och i 3D hur bra låter inte det på en skala. Kan inte det här året skynda sig till ett slut så att 2010 kan komma snart.

Alice spelas av Mia Wasikowska som vi kan se som Sophie i In Treatment, The Mad Hatter spelas av Johnny Depp som vi nu börjar bli väldigt vana att se i Tim Burtons filmer så som Sweeney Todd, Edward  Scissorhands, Sleepy Hollow, Ed Wood (recenserad här), och  Kalle och Chokladfabriken (recencerad här) men även känd från Pirates of the Caribbean. Andra kända namn är Christopher Lee som The Jabberwock, Helena Bonham Carter som The Red Queen och Stephen Fry som The Cheshire Cat.

Som sagt jag längtar till våren 2010, men tills dess får jag väl nöja sig med trailern:

Vad…Läs mer →

Filmen The Ruins börjar som många andra skräckfilmer, några ungdomar som åkt iväg till något ställe långt hemifrån, festar, flirtar och ger lite sexuella antydningar (nä mer än så får man inte i denna film, lite naket finns dock). De 4 amerikanska ungdomarna vill göra något speciellt de sista dagarna på semestern i Mexiko och träffar en tysk som skall åka ut till sin bror som jobbar på en utgrävning på ett okänt Mayatempel. De bestämmer sig för att följa med. Även en ickepresenterad grek åker med. Vi anar redan tidigt att de 6 inte kommer komma därifrån levande allihop, frågan är bara hur många som kommer att dö, hur och i vilken ordning.

Tyvärr så används alldeles för lite tid i filmen till att vi skall lära känna karaktärerna, man känner inget när de går bort en efter en. Egentligen känner man bara med en karaktär, Jeff men det är nog för att han har så bedjande ögon genom hela filmen. Hade filmen varit bra gjord hade man känt deras hopplöshet och rädsla, förstått varför de blir aningen galna men nu matas äcklet på i…Läs mer →

Session 9 (aka The Asylum Dödens salar) är en film som en kompis till mig spelade in åt mig för en evighet sedan sen så tappade han bort den och det blev tillslut en grej av att vi skulle se den där filmen. Den var svår att få tag på men tillslut så damp det ner en i min brevlåda här hemma. En film man försökt att få tag på till och från under 3 år bygger upp vissa förväntningar så det var en andaktsfull stund när den väl trycktes in i Playstation 3:an för att avnjutas. Men då började tekniken strula vi fick ingen bild, men efter lite pysslande med sladdar dök äntligen filmen upp och det var rätt film, jag menar det hade ju kunnat gå fel.

Men men…

Inte motsvarade den mina höga förväntningar inte. Det är en film som är svår att stoppa i rätt genre tror jag, vad är den egentligen, inte blev man skrämd direkt, inte var det något övernaturligt, inte något hackande och slashande heller det var otroligt stillsamt och kanske mest psykologiskt. Det var egentligen bara 2 scener i…Läs mer →

En film som spelar på många klassiska skräckfilmsknep men ändå lurar en och går sin egen väg i genren är Switchblade Romance (Haute Tension) som är något så ovanligt som en fransk skräckfilm.

Den var en typisk ”Nej öppna inte den där dörren”, ”Men åh måste hon duscha precis nu?” jag och min skräckfilmspolare hade riktigt roligt när vi kommenterade alla de där sakerna.

Filmen handlar om 2 väninnor Alexia och Marie som skall åka ut till Alexias föräldrar på landet så de får lite studiero. Lugn och ro han de dock aldrig få.

Det var en riktigt blodig film, med kluriga ledtrådar till slutet, som ändå kom som en överraskning. Diskussionerna går högt på IMDb hur filmen skall tolkas. Mördarscenerna är riktigt äckliga, en får en yxa i bröstet, den sitter så djupt att mördaren inte får loss den så i stället rycks det och dras i yxan, man hör kött trasas sönder, ben knäckas yäck! En del scener var dock mindre realistiska men mängden blod som skvätte gjorde det äckligt ändå.

…Läs mer →

10 minuter in i filmen sitter jag och storbölar och sen en stund senare igen. Det här kan bli en blöt tillställning tänkte jag och så blev det, jag bölade mig igenom filmen. Blödig som få.

P.S. I Love You är en romantisk komedi om kärlek och sorg samt hur man går vidare i livet efter att ha förlorat någon.

Holly och Gerry hade varit gifta i 10 år, ett lyckligt äktenskap med helt vanliga bråk och osämja,  de älskar verkligen varandra men är i ett stadium i livet där det börjar bli dags att fundera på vad man vill.  Och då dör Gerry. Holly står relativt handfallen, vet inte hur hon skall hantera sin sorg och saknad. Då kommer det ett brev från Gerry. Han har nämligen planerat allt, varje månad i 10 månader hjälper han Holly att gå vidare.  Hon och hennes vänner får små uppdrag att lösa, varje skall ta Holly ett steg närmare ett nytt liv. Filmens namn kommer av att, nästan, alla brev avslutas med P.S. I Love You.

…Läs mer →

Många tror att Once är en dokumentär men så är inte fallet. Det är en påhittad finstämd film om kärlek, vänskap och framför allt hur musik kan binda samman människor. Musiken har stor central roll och man skulle nog kunna säga att det är en musikal eftersom musiken till stor del binder ihop handlingen.

Huvudrollen som spelas av Glen Hansard som vi känner igen från The Commitments har inget namn. Han är en damsugarreparatör,  i pappas verkstad, som älskar musik och tar sin gitarr och går ut som gatumusiker så fort han hinner. På dagarna spelar han sådan musik folk känner igen och som de kan tänkas skänka en slant för att höra men på kvällarna få han passion i rösten och framför sin egen musik oavsett om någon vill lyssna eller inte.

En kväll kommer en tjej fram, en tjeckisk blomsterförsäljerska, och säger att hon tycker om det hon hör. Hennes gillande av hans musik startar en vänskap men man kan även ana att kärlek uppstår men om det är till varandra eller om det är till det de skapar tillsammans blir aldrig uttalat. De lyckas att stötta varandra att ta tag…Läs mer →