Månadsarkiv: september 2009

Rykten är som anonyma hantlangare i serietidningar, dom dras till massiva planer för superhjältar. I det här fallet planen för en uppföljare till den omåttligt populära The Dark Knight. Få skulle väl säga emot om jag påstod att det skulle krävas en monumental insats för att bräcka Heath Ledgers Oscars-belönade gestaltning i den senaste Läderlapps-installationen, med det sagt borde vi ju ändå kunna kräva en gedigen insats av vem det nu än är som får ansvaret.

Okej, så ryktena har flugit runt sen Michael Caine som spelat Alfred i de två senaste filmerna, först berättade och sen förnekade att ingen annan än Johnny Depp skulle hoppa in som The Riddler (eller Gåtan om man nu så vill) i nästa film (ni som kan er Batman vet ju att Jim Carrey gjorde honom senast i Joel Schumachers försök att döda all framtid för Batman-franschisen under 90-talet).

Andra namn som hörts kring en uppföljare är Philip Seymore Hoffman som Pingvinen och Angelina Jolie eller Megan Fox som Catwoman.

Så om vi skulle slänga ut vårt egen castingcall här på bloggen: vem skulle ni vilja se i nästa Batman-film?

Man tänker sitt blir lite som födelsedagsannons i en lokaltidning; den välmenande ambitionen att fånga ett liv i på ett par ord blir allt som oftast förringande och balansen mellan att det blir tragiskt eller rent komiskt är hårfin. Skillnaden är dock att i Man tänker sitt finns inget komiskt, att le är en dödssynd.

 Men den gravallvarliga blicken hos en präst under begravningen följer filmen, utan något större narrativ, ett par människor boende på en gata i Falkenberg; Pojken Sebastian, tillika vår berättare, lever tillsammans med sin mamma och blir bortglömd av sina kamrater när de leker, Jimmy driver omkring med sitt spädbarn och får ibland bo hos sina föräldrar och Anders som har sömnproblem. Sympatier som kunde utvecklats försvinner i takt med att vi aldrig kommer mycket närmre de här karaktärerna än den första bild vi ser av dem. Deras handlingar förblir omotiverade och känslolösa.

Där Farväl Falkenberg, med en liknande iakttagande insyn och tematik, hade en stark och ärlig emotionell kärna som skapade kontakt gör Man tänker sitt snarare det motsatta och skapar med sitt kyliga observerande snarare en distans till karaktärer där det fanns all…Läs mer →

Att säga att det skulle vara svårt att pitcha Frost/Nixon som en det bästa förslaget till söndagsfilm är ett understatement på hög nivå. ”Alltså, det är en film om en tv-debatt på 70-talet” är knappast det mest publikfriande du kan dra till med när du står i valet och kvalet i att välja rulle. Jag lyckades dock och gick efter filmen hem med högt huvud och känsla över att om jag fått en människa att hoppa över Beck på fyran så har jag åstadkommit något.

För Frost/Nixon är långt mer spännande än vad man först kan tro. Bakgrunden är förstås President Nixons avgång efter Watergate-skandalen 1974, där stora delar av det Amerikanska folket tyckte att han kom för lätt undan (och ingen fara, du behöver inte känna dig dum om du inte vet vad den här Water-grejen är för nåt för du får en snabb genomgång i filmens början).
In stiger David Frost, en tv-profil som är mer Ernst än Lars Adaktusson och därför inte får mycket stöd när han vill slänga sig in i den politiska hetluften och ta sig an Nixon i en serie intervjuer. Filmen leder oss in en tvekamp mellan…Läs mer →

Gick på District 9 utan några som helst förväntningar på att få se en bra film. Jag och sci-fi brukar inte vara någon höjdarkombination direkt. Men kompisar som sett den har sagt att det inte var så mycket rymdvarelser och sci-fitjafs utan man kan mer dra paralleller till annat. Det visade sig stämma, visst är det rymdvarelser med i filmen hela tiden men de fungerar mer som symbolik, för att slippa peka ut en grupp för att berätta om något som mänskligheten egentligen nog inte vill tänka på. Hur jävla hemska vi kan vara mot varandra.

Det är inte långa tankebanor som behövs för att hamna i judeutrotningen under andra världskriget eller apartheid i Sydafrika. Sydafrika är dessutom det land denna film utspelar sig i.

För nästan 30 år sedan stannade plötsligt ett stort rymdskepp över Johannesburg, det bara låg där helt stilla. Människorna beslöt sig tillslut för att bryta sig in i skeppet och fann där över en miljon rymdvarelser, svårt medtagna (parallell till flyktingar man idag hittar i containrar). Man tog ner dem på jorden och byggde ett läger åt dem, som sedermera blev en kåkstad, inhägnad och vaktad. Kriminalitet,…Läs mer →

Från andra sidan (Fragile) är en vacker film och lagom skrämmande, eller ja jag satt faktiskt och tittade mellan fingrarna emellanåt för att det var läskigt.

Calista Flockhart (Ally McBeal ni vet) spelar en sjuksköterska, Amy, som kommer till ett gammalt barnsjukhus som vikarie. Avdelningarna håller på att tömmas och allt och alla skall flyttas till ett modernt sjukhus. Men något oförklarligt händer, något från andra sidan påkallar deras uppmärksamhet och det börjar bli bråttom att reda ut varför.

Jaúme Balaguero som tidigare gjort Darkness och nu senast …Läs mer →