Månadsarkiv: oktober 2009

Eftersom jag gillar skräckfilm så ville barnen också se på skräck men det finns ju inte direkt gott om snälla spännande filmer som passar en 7-åring och en 8-åring. Men så ramlade vi över Monster House som verkade vara precis det (fast den var från 11 när den gick på bio). Mina barn såg den första gången ensamma, de fick hojta om det blev för läskigt men de kom istället springande då och då för att berätta något roligt som hänt i filmen. För det är rätt mycket komik i den också. På det hela påminner den en del om Torkel i knipa som jag recenserade för ett tag sedan men den här är betydligt barnvänligare. Lilleman berättade dock att han hade tyckt det var lite läskigt emellanåt också men han är mammas pojk ”mamma det var lite läskigt men det var härligt att bli rädd”. Nu var det tredje gången barnen såg sen och vi vuxna såg den för första gången.

I Monster house möter vi några barn som står precis till brytet till tonåring, tiden…Läs mer →

Jon tipsade er om myspysfilmer i höstmörkret själv ser jag ju gärna hösten som högtiden för skräck. Det är mörkt ute, man tänder gärna levande ljus och kan lätt komma i skräckstämning.

Vädret ute påminner dessutom ofta om det i filmerna, dimmigt, ruggigt, grått och regnigt och gärna en liten höststorm som viner i knutarna. Själv går jag gärna på bio på hösten och nu i dagarna tänker jag se Paranormal Activity och Zombieland, den sistnämnda är ju dock en humorfilm men med zombies.

I DVD/Blurayväg väntar My Bloody Valentine, Drag me to Hell (också den kan man nog skratta åt har jag hört) samt remaken av Day of the Dead och ser man den måste man nästan först klämma Dawn of the Dead och ser man den måste man ju bara se den roliga Shaun of the Dead också.

Många ställen som säljer DVD har alltid skräckrea så här i Halloweentid…Läs mer →

The Duchess är kostymdrama i1700-talsmiljö i sin bästa form, snygga klänningar, lagom med sex och mycket dialog. Nämnde jag vackra klänningar med korsett Handlingen är baserad på en verklig historia om Georgiana Cavendish, Hertiginna av Devonshire en kvinna långt före sin tid när det kommer till att våga debattera kvinnlig frigörelse men ack så bunden av den tidens lagar och regler kring vem som var fri.

Georgiana ‘G’ (spelad av Keira Knightley) gifter sig med Hertigen av Devonshire, William (spelad av Ralph Fiennes) på sin sjuttonårsdag. Äktenskapet är ordnat av hennes föräldrar som lovar Hertigen att Georgiana precis som alla andra kvinnor i deras släkt får pojkar. Hertigen vill ha en arvinge och i slutet på 1700-talet var det aldrig tal om att denne skulle kunna vara en kvinna. Georgiana är inget mer än avelsdjur för sin man, det finns ingen kärlek för henne och hon får aldrig av honom lära sig vad varken tillgivenhet eller sexuell njutning är.

G är en populär person i sällskapslivet och alla verkar dyrka henne, förutom hennes egen man, han…Läs mer →

Død snø är en norsk nazi-zombie-rulle, inte den vanligaste filmtypen direkt. Den är klassad som skräckkomedi och det stämmer väl. Man får inte förvänta sig en gravallvarlig skräckrulle utan det här är humor och vi filmnördar får oss några roliga referenser. Tankarna är inte långt ifrån Braindead och jag anar att man flirtar med denna kultfilm av Peter Jackson bland annat när man låter en av huvudrollsinnehavarna just bära en Braindead t-shirt. Sam Raimins Evil Dead är givetvis inte heller den långt borta utan vi kan snabbt bocka av flera likheter, vrickad historia, lite naket, det viktigaste i filmen är hur folk dör, gärna så brutalt som möjligt, ironi och humor är en stor del av berättelsen. Så gillar du den typen av film, ja då kommer du gilla Død snø.

Ett gäng läkarstudenter åker på en påsklovvistelse i norska fjällen, 4 killar och 4 tjejer (såklart), en av dessa tjejer är lite sportigare än de andra så hon skidar till stugan istället för att åka bil med de andra. I killarnas bil avhandlas vem filmnörden skall få ligga med och överlevnadstips om man hamnar i en…Läs mer →

Snö faller på cederträden är en långsam film som definitivt inte passar om man vill se action utan här är det snabbaste som händer att en snöstorm drar förbi det lilla fiskarsamhället medan man gör sitt bästa för att fälla amerika-japanen Kazuo Miyamoto för mord på barndomskamraten och fiskaren Carl Heine inne i den varma rättssalen.

Kazuo hävdar sin oskuld men inte ens hans försvarsadvokat verkar vilja tro på honom helt och hållet. Åklagaren kämpar i rättssalen för att bevisa att han är skyldig och på läktaren sitter öns journalist Ishmael Chambers och håller på viktiga bevis som skulle göra att allt kastas omkull.

Ishmael Chambers har alltid sen barnsben varit förälskad i en japansk flicka, Hatsue, som senare gifte sig med Kazuo så nu sitter han där med ett moraliskt dilemma. Skall han berätta vad han vet och därmed förena den han älskar med sin make eller chansa och hoppas på att hon skall vilja ha honom när maken åker i fängelse?

Vi får återblickar i de inblandades liv, vilken relation Ishmael och Hatsue hade och vad den åklagade hade för relation…Läs mer →

Du måste älska konceptet Outlander: utomjordingar som ser ut som människor kraschar i Norge under järnåldern och måste slåss med vikingar mot en utomjording som ser ut som en jättestor elak Pokémon. Det är briljant och hade jag varit tio igen hade jag säkert tyckt att slutresultat var lika bra. Nu är jag 23 och med en liten besviken grabb inom mig som önskar att han fått göra filmen istället.

Egentligen behöver jag inte berätta historien ytterligare, den där meningen om konceptet fångar allt du behöver veta. Jim Caviezel som är van att åka på spö sen The Passion of the Christ gör rollen som utomjordingen Kainan som lär sig den engelska(!) nödvändig att prata i Norge genom att maskin som tydligen kan lära en allt allt man behöver veta. John Hurt spelar en åldrad vikinga-hövding och Ron Pearlman (Hellboy, ni vet) slåss med hammare. Effekterna är helt klart godtagbara och således är allting helt okej…hittils.

MEN, Outlander faller på att den tar sig själv på alldeles stort allvar. Som jag sitter och minns det nu finns det inget som ens kan räknas till medveten humor. Karaktärerna interagerar antingen genom att slåss eller ge varandra vapen (jag tappade räkningen…Läs mer →

Jag borde tagit ett High School-år i USA. Helt ärligt har ju det alltid verkat roligare att gå i en skola där alla oavsett hur mobbad du är har ett gäng att hänga med, där ingen någonsin verkar plugga och festerna alltid har en DJ. Samtidigt får man ju alltid tanken:”Det är omöjligt att det är så eller hur?”. American Teen är en dokumentär som ställer sig på matsalsbordet och skriker som svar ”Men det är det visst!”  för att sen börja ett matkrig.

Nu är det förstås så att du inte ska tro allt du hör, speciellt inte från någon som startar matkrig. Och ännu desto mindre eftersom detta är en amerikansk dokumentär som har alla goda anledningar att behålla de kända stereotyper den själv undersöker. I vad som beskrivs en vanlig skola i mellanvästern, har man hittat en sportkille, en diva, en rebell, en nörd och en tvålfager hjärtkrossare och vi får följa dessa under deras sista år i skolan. Ni känner igen de här karaktärerna från otaliga filmer och vad American Teen gör är inte att försöka se detta ur något nytt ljus utan spelar vidare på det orubbliga i…Läs mer →

Jag tänkte att jag i det här inlägget skulle bli er Ernst i filmrabatten och ge förslag om hur ni på allra goaste vis tar hand om er när regnet börjar slå och vinden piskar utomhus och hur ni botar all ångest mot det annalkande mörkret genom vad vi valt att kalla ”höstmys”. Så ta fram farfars gamla kofta, tänd ljus som luktar kanel, drick te eller vad ni nu själva vill göra för att komma i stämning,  och jag tipsar er om fyra feelgood-rullar som definitivt kommer värma i höst.

Ciderhusreglerna (Lasse Hallström, 1999): Är en en sån där skön film om att hitta hem. Tobey Maguire spelar Homer som växt upp på ett barnhem på den bildsköna landsbygden i Maine. Hans mentor och far har blivit Dr. Larch (Michael Caine fick en birolls-Oscar för rollen) och trots dennes protester Homer känner att han måste se mer av världen och finner både kärlek och livslektioner på ett musteri. Hallström gör en snygg balansgång mellan sentimentalitet och tunga teman som abort i film som fått mig att böla som en hungrig bebis mer än en gång. Säkert mycket tack vare Rachel Portmans ljuva musik.

Format: DVD

…Läs mer →

Battle Royale (Batoru rowaiaru) är en kultfilm som legat osedd väldigt länge så det var liksom dags att ta tag i den. Vissa filmer mår bra av att ligga på lager ett tag andra motsvarar inte riktigt förväntningarna efter så många år. Den här hade nog varit betydligt bättre att se när den kom ut och med en mer korrekt beskrivning. Mest för att jag på senare år sett så många gorefilmer som haft bra effekter, man bli lite kinkigare då. Men det är en bra film.

Temat kan beskrivas som Robinson på stereoider fast med barn samt att ”utröstningen” är betydligt brutalare. Endast vinnaren lämnar ön levande.

Filmen baseras roman med samma namn skriven av Koushun Takami och är placeradkring millenieskiftet och inleds med:

At the dawn of the millennium, the nation collapsed. At fifteen percent unemployment, ten million were out of work. 800,000 students boycotted school. The adults lost confidence, and fearing the youth, eventually passed the Millennium Educational Reform Act—AKA: The BR Act…

De japanska myndigheterna inser att de håller på att förlora slaget mot ungdomsbrottsligheten, skolk, våld och droganvändningen och man bestämmer sig för…Läs mer →

Flickan som lekte med elden är en mellanfilm, precis som boken var en mellanbok i trilogin om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander. Det är nog ingen film man går och ser fristående utan att antingen sett film ett och planerar att se film tre eller läst Milleniumtriologin. För som fristående film lär den vara obegriplig. Men som svensk thriller tycker jag den är  ok, men så har jag läst böckerna också och kan fylla på det som tappas bort.

Filmen slösar ingen tid på att introducera karaktärerna eller Millenium (även om det är med mer Millenium i denna film än i Män som hatar kvinnor). Vi förväntas förstå hur lilla omyndigförklarade Lisbeth har kunnat köpa en lägenhet för 25 miljoner, vi måste också veta att hon är en skärpt hacker för att förstå asphyxia-skärmarna som flashar förbi (fast mest använder hon ju mail). Vi får heller ingen…Läs mer →