Dagsarkiv: 02 oktober 2009

Flickan som lekte med elden är en mellanfilm, precis som boken var en mellanbok i trilogin om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander. Det är nog ingen film man går och ser fristående utan att antingen sett film ett och planerar att se film tre eller läst Milleniumtriologin. För som fristående film lär den vara obegriplig. Men som svensk thriller tycker jag den är  ok, men så har jag läst böckerna också och kan fylla på det som tappas bort.

Filmen slösar ingen tid på att introducera karaktärerna eller Millenium (även om det är med mer Millenium i denna film än i Män som hatar kvinnor). Vi förväntas förstå hur lilla omyndigförklarade Lisbeth har kunnat köpa en lägenhet för 25 miljoner, vi måste också veta att hon är en skärpt hacker för att förstå asphyxia-skärmarna som flashar förbi (fast mest använder hon ju mail). Vi får heller ingen…Läs mer →

Hur nära vill man komma döden? Frågan ställs på sin spets i The Final Destination när du under en timme och 22 minuter får se människor bli genomborrade, krossade, imploderade etc. och blir det under illusionen om att bara vara några centimeter framför dig. Och som om du inte skulle nöja dig med att glo på folks bortgång får du förstås avbrott med allehanda skrot som emellanåt slängs mot dig i något slags kvasifysiskt försök att bryta den fjärde väggen och få dig att ducka.

 Det här är alltså death by 3-D vi snackar om men den enda nära-dödenupplevelsen jag lämnar biografen med är snarare den att vara kvävd av repetitiv slakt.

Ni kan säkert konceptet för Final Destination-filmerna vid det här laget; en tonåring får ett varsel om en sjukt spektakulär olycka och räddar en mängd människor från sitt öde när han lägger sig i Dödens plan (alltså Döden som ödesbestämd tingest mer än skelett med svart huva och lie) och flyr därifrån. Men Döden blir putt och börjar efter bästa förmåga fullgöra planen som den lilla snorungen satte käppar i hjulet för. Och nog är Döden kreativ när han ska ha…Läs mer →