Recension: The Final Destination
Hur nära vill man komma döden? Frågan ställs på sin spets i The Final Destination när du under en timme och 22 minuter får se människor bli genomborrade, krossade, imploderade etc. och blir det under illusionen om att bara vara några centimeter framför dig. Och som om du inte skulle nöja dig med att glo på folks bortgång får du förstås avbrott med allehanda skrot som emellanåt slängs mot dig i något slags kvasifysiskt försök att bryta den fjärde väggen och få dig att ducka.
Det här är alltså death by 3-D vi snackar om men den enda nära-dödenupplevelsen jag lämnar biografen med är snarare den att vara kvävd av repetitiv slakt.
Ni kan säkert konceptet för Final Destination-filmerna vid det här laget; en tonåring får ett varsel om en sjukt spektakulär olycka och räddar en mängd människor från sitt öde när han lägger sig i Dödens plan (alltså Döden som ödesbestämd tingest mer än skelett med svart huva och lie) och flyr därifrån. Men Döden blir putt och börjar efter bästa förmåga fullgöra planen som den lilla snorungen satte käppar i hjulet för. Och nog är Döden kreativ när han ska ha…Läs mer →
