Recension: Monster House (sv. tal)

31 oktober 2009 - 23:33

Bea

Eftersom jag gillar skräckfilm så ville barnen också se på skräck men det finns ju inte direkt gott om snälla spännande filmer som passar en 7-åring och en 8-åring. Men så ramlade vi över Monster House som verkade vara precis det (fast den var från 11 när den gick på bio). Mina barn såg den första gången ensamma, de fick hojta om det blev för läskigt men de kom istället springande då och då för att berätta något roligt som hänt i filmen. För det är rätt mycket komik i den också. På det hela påminner den en del om Torkel i knipa som jag recenserade för ett tag sedan men den här är betydligt barnvänligare. Lilleman berättade dock att han hade tyckt det var lite läskigt emellanåt också men han är mammas pojk ”mamma det var lite läskigt men det var härligt att bli rädd”. Nu var det tredje gången barnen såg sen och vi vuxna såg den för första gången.

I Monster house möter vi några barn som står precis till brytet till tonåring, tiden är kring Halloween och frågan är om de är för stora för att gå på ”Bus eller Godis” eller inte. 12-åriga DJ bor mitt emot en gammal vresig gubbe, Mr Nebbercracker som inte låter några barn beträda hans tomt. DJ håller uppsikt på gubben genom sin kikare och för statistik vad han har för sig, konfiskerar leksaker, skrämmer barn osv. Men DJ börjar misstänka att det inte bara är gubben utan även huset i sig som är ondskefullt och när DJs föräldrar far bort över natten dagen innan Halloween och Mr Nebbercracker åker iväg i en ambulans tar DJ sig mod tillsammans med kompisen Bullen och en tjej de hjälpt att undersöka huset.

Monster House_stillbild1

De har sköna planer för hur de skall ta sig an huset och allt går väl inte som de tänkt sig. Som vuxen kan jag inte påstå att jag blir rädd direkt utan det är lite lagom småmyspysigt istället. Berättelsen håller ihop och är överraskande men kanske inte den mest avancerade. Datoranimeringarna är stundvis sjukt snygga, var helt säker på att de hade lagt in filmsekvenser över kvarteret och träden emellanåt men tydligen inte. Filmen är gjord med motion capture och ibland är karaktärernas rörelser helt perfekta men tyvärr inte hela tiden. Ibland är det också väldigt stelt, exempelvis börjar jag undra om DJ sover på en planka istället för madrass när han sätter sig på sängen. Samtidigt har man inte ens försökt att göra vissa saker naturtrogna tex. deras hår ser nästan ut ut som modellera ibland. Jag blir ibland sittande och tänker på sådana grejer istället för att hänga med i filmens handling.

Men på det stora hela är det en trevlig familjefilm, vi vuxna skrattade nog mer än barnen åt vissa skämt men å andra sidan var det ju tredje gången barnen hörde dem. Första gången mina barn hade sett filmen så var de lyriska, den var spännande, rolig och de ville se den en gång till direkt. Det brukar vara ett bra betyg från dem.

Jag har snabbkollat på filmen med originalrösterna på engelska och de är betydligt bättre än de svenska rösterna som tyvärr inte har någon direkt stunds, dessutom var talet väldigt otydligt ibland vilket retade mig. Man skall kunna ha ungarna käkandes chips bredvid sig och ändå höra vad de säger tycker jag.

Här hittar du en trailer för Monster House: