22 november 2009 - 8:00
Bea
Seven Pounds är en film jag inte riktigt kunde bestämma mig för vad jag tyckte om den när den var slut. Medan jag såg den kändes den lite seg och jag retade mig på Bens (Will Smith) ständiga bekymrade ansikte. Men efter filmen var det ändå en varm känsla i kroppen och blöta kinder. Vissa filmer kanske man måste ”genomlida” för att sen fundera på vad den gav.
Will Smith spelar ”Ben” som presenterar sig som skatteindrivare men är en mycket ovanlig sådan, han verkar mer vara ute på något personligt uppdrag. Ett där han kan lätta på den otroliga sorg och skuldkänsla som tynger ner hans liv. Något i hans bakgrund plågar honom, gör att hans liv inte längre går att leva i glädjens tecken. Det som jag uppfattar som irriterande med hans kroppsspråk och ständiga bekymmersamma min får sin förklaring så småningom.
Siffran 7 har en stark symbolik i filmen och titeln hänvisar till Shakespears Köpmannen i Venedig och man skulle nog kunna säga att detta är ett Shakespeardrama som utspelar sig i modern tid. Det är en sentimental film, man väljer att spela på väldigt mycket känslor. Vi får så lite information att som tittare måste man vara med hela tiden för att lägga pusslet, för att förstå, att känna vad det är som driver ”Ben”till sina gärningar.
Jag tycker samtliga skådespelare gör ett strålande jobb i filmen, ingen roll känns spelad. Will Smiths och Rosario Dawson är perfekta som Ben och Emily, det är så äkta mellan dem, jag tror på deras spirande kärlek och mot slutet av filmen sitter jag och snörvlar och tårarna rinner längst kinderna.
När jag såg på extramaterialet pekade de på detaljer som jag inte själv hade lagt märke till men som kändes så självklara när de berättade. Bens avskalade rum, bara det allra nödvändigaste som behövs för resan medan Emilys hus sjuder av liv, pinaler överallt. Sådana där små detaljer som inte tränger in i ens medvetande men som hjälper till att bygga upp hur man upplever personerna. Emilys stora hund, hennes arbete osv.
Men det fanns detaljer som retade mig, ett paket överlämnas aldrig och vi får inte veta vad som var i det, resten av filmen sitter jag där med min nyfikenhet och undrar vad som skulle överlämnats. Likaså är jag sjukt nyfiken på vad som kommer ur tryckpressen och vad som egentligen stod på lappen på badrumsgolvet. Jag är hopplös på att haka upp mig på sådana där detaljer. Men i det stora lämnar filmen en varm känsla och funderingar på hur man själv skulle ha gjort.
Men filmen gör min nyfiken på Gabriele Muccinos andra filmer bland annat Jakten på lycka som Will Smith var Oscarnominerad för bästa manliga huvudroll för och det är väl ett hyfsat gott betyg från en skräckfilmsjunkie.
Här hittar du en trailer för Seven Pounds:
Titel: Seven Pounds
Format: DVD och Bluray
Betyg: 
Relaterade inlägg:
- Recension: Elegy – Skönhetens makt
- Recension: Snö faller på cederträden
- Recension: The Devil’s Backbone
- Recension: Inte här för att bli älskad
- Recension: Big Fish

Loading ...