Månadsarkiv: januari 2011

Hollywoods största hemlighetsmakare Matt Reeves, mannen bakom Lost och Cloverfield (vars viralkampanj var ett pussel med sporadiska ledtrådar spridda över nätet) är tillbaka med en ny film med ingen annan Steven Spielberg bakom sig. Inte mycket är känt kring handlingen, såklart, men trailern avslöjar hur saker går rejält snett när nånting ska fraktas från Area 51 vid sjuttiotalets slut. Titeln anspelar såklart på det klassiska filmformatet och det är ingen långsökt gissning att en hemmavideo kommer spela stor roll i resten av filmen. Klicka på inlägget och ta en titt tågkrasch som lär slå klassikern i Jagad.

Ingen har väl missat att nomineringarna till Oscars-galan släppts? 27:e Februari har säkert sedan länge alla filmnördar och glam-älskare redan gjort markering i sina kalendrar och de som inte har det har med största sannolikhet antingen ingen kalender eller befinner sig i ett vegetabiliskt tillstånd. Oscarsgalan är film-eventet värt att se oavsett vilka filmer som är nominerande även om vi i år inte har mycket att klaga över.

Kommentarer känns väl i stort sett överflödiga, det som bör sägas har redan sagts och ni har säkert redan läst det. Trist som vanligt att inte alla filmer har hunnit haft premiär här i gråa Norden. Favoriseringen av boxningsfilmer med The Fighter som årets tungsvikts-contender fortsätter och det är kul att en animerad film som Toy Story 3 finns med bland de nominerade till Bästa film även om den kanske inte är värd det. Annars lär The Kings Speech plocka hem en del gubbar och likaså Darren Aronofskys Black Swan, även om jag håller tummarna för favoriten från Stockholms Filmfestival, den bioaktuella Winter’s Bone. Har ni inte sett den mästerligt intensiva men samtidigt lågmälda white-trash noiren, så kubba iväg och gör det nu.

Alla de nominerade hittar ni här.

Skräckfilmer har redan innan rönen om global uppvärmning och annalkande miljökatastrofer varit i förkanten i argumentation att människan borde ta ett-jävla-steg-tillbaka från Moder Natur. Är vi inte och petar i DNA-koder eller häller gift i vatten så det skapas blodtörstiga mutanter så är vi där och campar och har oss så nu får det vara nog verkar rätt många manusförfattare vara överens om.

Till följd av detta lägger Long Weekend lägger upp en klassisk passning med ett urbant par med camping-grejer för tusentals kronor som ska åka ut i vildmarken för att pyssla om sitt sargade förhållande. Japp, de tar med hunden också. Filmens början bjuder på ytterst få originalitets-poäng men ju mer tiden går och Jim Caviezels (ja, Jesus från Passion of the Christ) och frun Claudia Carvans getaway blir ett helvete desto bättre blir det. Båda två är suveräna i sina roller som två osympatiska, cyniska och moderna människor vars hopp om att en trip till de ursprungliga energierna skulle hjälpa dem, men visar sig orsaka det helt motsatta.

Tyvärr följer inte de yttre omständigheterna samma logiska bana som det starka emotionella dramat. Ett par Lost-liknande oförklarliga fenomen mot slutet tar udden från…Läs mer →

Redemption hette Red överallt annars och är en av de mer obegripliga titelbyten som skett vid svensk dvd-lansering. Lika obegripligt är det för varför man någonstans i produktionen bytte regissören Lucky McGee (vars May med Angela Bettis från 2002 är en av 2000-talets bästa skräckfilmer punkt slut) mot den danske tv-regissören Trygve Alistair Diesen. Red lider, med största sannolikhet, av kaoset som lär skett under produktionen.

Berättelsen är en klassisk Amerikansk historia om den äldre vita ex-militärens strid mot en ny värld av moralisk dekadens och ett system som sviker honom. Brian Cox, som annars skapat sig en nisch i att spela corporate bad-guy spelar här Avery Ludlow som blir berövad sin sista familjemedlem, hunden Red, när ett par ungdomar rånar honom. Hans kamp för försoning följer en väl utstakad väg mot en våldsamt klimax men rör sig i drama-hastigheter. Det håller tyvärr inte när Cox ,och hans porträtt av en man vars hopp om upprättelse sporras av hans egna spöken, är det enda som fungerar i en film där övriga karaktärer är schabloner som inte övertygar någon. Märkliga musikval, ett uruselt foto gör också att filmen ligger flera nivåer under sin kanske inte suveräna men väl goda potential att bli en bra film. Här finns, tyvärr, nog ingen chans på upprättelse.

Titel:Redemption
Betyg:
Format: …Läs mer →

Thor kan ju knappast räknas som den häftigaste snubben i Marvels stall av superhjältar. Jag menar, jag har svårt att köpa konceptet av en blond hårdrockare med hammare, som dessutom, om man ska tro mytlogin, är gud av åska, blixtar och allmän bärsärkargång hamnar på jorden UTAN att vara bäst av alla.

Nu har i alla fall Thor fått sin egen film och det finns vissa saker som pekar mot att det kan lyckas. Det lite otippade regissörsvalet Kenneth Branagh, alltså en brittisk skådis från Shakespeare-tradition, som ändå har ett dussin spel filmer bakom sig i regissörsstolen till exempel. Skådespelarlistan med Nathalie ”Jag är nog aldrig dålig” Portman, Sir Anthony Hopkins och den nya australiensiska talangen Chris Hemingsworth, som vi senast såg i nyinspelningen av Star Trek ser också helt okej ut. Men nog, snack,  ta en titt på trailern och säg vad ni tycker!

Ninjor – samvetslösa mördarmaskiner eller missförstådda kampsportsfilosofer? De svartklädda krigarna har för evigt blivit förenade med kampsports-vågen på åttiotalet, återupplivade i vår tid igenom en våg av populärkulturella internetfenomen. Men här, utan ironiska blinkningar, står ninjorna med en film som kallats den bästa i sitt slag någonsin. Om det är det? Ja, dåligt är det inte.

I filmen spelar den Koreanske popartisten Rain Raizo, en ninja uppfostrad under facistiska former i världens äldsta ninjaklan men som nu brutit med sin mentor och är på flykt jagad av sina forna kamrater. Samtidigt har Interpol fått upp spår på märkliga attacker och böjar undersöka kopplingen mellan KGB och kontrakterade, just det, ninjor.
Om de mytomspunna lönnmördarna på film tidigare varit ensamma one-man-armies så framställs hotet här som något mer jämförbart med de kamouflerade rakblads-svansade monstren i Aliens. Kaststjärnor och svärd skapar visuella blodbad i bästa Sin City-stil när de anfaller med skuggorna. Handlingen smyger förbi lika ljudlöst som krigarna själva men det skiter du i när det är slagsmålen du är ute efter. Tänker du viga en kväll åt snyggt ultra-våld och gillar att höra mycket snack om att uttrota sina svagheter så är Ninja Assasin absolut inget dåligt val.

Titel: Ninja Assassin 

Betyg: …Läs mer →

De gör dem inte som de gjorde dem på 80-talet skulle va passande att säga för mig att säga enbart ur synvinkeln att jag själv är född då. John Huges, må han vila i frid, var länge ett obekant namn för mig, men vars ungdomsfilmer blibit riktmärken som fortfarande håller. Synd bara att när jag snubblade in i puberteten skulle jag istället för misförstådda outcasts och hopplösa romantiker, identifiera mig med fummliga män som stoppar picken i pajer.

Gladare är jag då åt den yngre delen av publiken som satt i salongen med mig. De har antagligen haft nöjet att hormonstinna och osäkra se både Mean Girls, Juno, Superbad och nu Easy A. Jag säger inte att det här är filmer är exemplariska i sina porträtt av ungdomar, långt därifrån. Men de är filmer för ungdomar med en vilja att i alla fall ta lite ångest på allvar utan att betala skratt i nakna över- och överdelar.

Det som gör Easy A så brilljant är förstås att du inte behöver vara 17 för att uppskatta den. Det här är en av de rappaste, smartaste och täta komedier jag sett på åt och dag…Läs mer →

Sveriges enda myndighet som jobbat med att försöka avveckla sig själv har nu lyckats. Censuren, eller Statens Biografbyrå som det gentligen heter, har från och med den första januari i år fråntagits sin möjlighet att i förhand förbjuda offentlig visning av filmer för vuxna samt att förhandgranska dessa. Åldersgränserna på bio kommer dock finnas kvar men det blir istället Medierådet som ska ta hand om det, likväl blir det de som fortfarande ska kolla igenom film menade till barn och ungdomar.

Det innebär egentligen inte mycket i praktiken för oss som tittare och konsumenter. Byråns senaste klipp var i Scorseses Casino 1996 sen har saxen legat stilla.

Men man får komma ihåg att det är snabba puckar i medielandskapet. De äldre än mig minns säkert Studio S och våldsfilmsvågen på 80-talet som ledde till en moralpanik utan dess like med lagändringar som följd. Intresserade av detta kan med fördel beställa hem den nyligen släppta boxen om fenomenet, distrubuerad och sammansatt just av bolaget som döpt sig efter det ökända programmet.  Boxen innehåller förutom programmet som visades i SVT december 1980, sex av de diskuterade filmerna däribland Tobe Hopers Motorsågsmassakern och Dennis Donnellys Verktygsmördaren. Hugg in och länge leve…Läs mer →