Kategoriarkiv: Dokumentär

Hur ofta är du nära till tårar under en dokumentär? Hur ofta ger de känslor som ilska, hat och medlidelse utan dess like? The Cove plockar fram en av de mörkaste hemligheterna av den djurmisshandel som sker i världen, och den som inte blir tagen av denna Oscarbelönade thrillerdokumentär har inte någon som helst respekt för de intelligenta delfiner som simmar i världens hav.

Min inledning är krystad, vilket jag också tyckte att Ric O’Barry – som gått från delfintränare till delfinbefriare – var till en början, men efter att han och hans team målat upp bilden för hur det egentligen ligger till med delfinslakten i Taiji, Japan, ändrades min uppfattning radikalt.

Runt 25000 delfiner färgar bokstavligen havet rött, varje år, i den lilla viken i Taiji. De som inte säljs till delfinarium – för en prislapp på runt 1,5 miljoner kronor – säljs med den falska beteckningen valkött, vilka är fyllda av hysteriskt höga kvicksilverhalter. Det är alltså en marknad den japanska regeringen inte vill släppa, och också något som regeringen hållit i hemlighet från sin befolkning.

Men, som jag berörde tidigare har inte initiativtagaren…Läs mer →

Att göra film för att det är kul är en ambition som de flesta filmmakare för eller senare kommer få äta upp ett maskineri där pengar ges till dem med seriösa politiska och kulturella motiv eller de som kan dra en publik. Shane Meadows har antagligen efter succén med This is England rätt mycket pengar från båda håll, men verkar inte ha glömt den ursprungliga ambitionen. Le Donk and Scor-Zay-Zee är nämligen svårt att se som nåt annat än ett väldigt lyckat sätt för Meadows och hans skådespelande kompis Paddy Consadine att förena nytta med nöje.

I den mockumentära musiktraditionen lyser självklart Spinal Tap fortfarande mest, men den här filmen har aldrig tanken att bli någon stor muskalisk resa. Meadows och Consadine hittade åt en brittisk rappare som kallar sig Scor-Zay-Zee och lät Consadine flippa ut som den påhittade roadien Le Donk, en slacker med för höga tankar om sig själv. Filmen kommer defintivt handla mer om Le Donks velande självkänsla än Scor-Zay-Zees rap, även om målet för de båda blir att uppträda som en förband åt Artic Monkeys på en stor festival. Till stora delar improviserad och inspelad på fyra dagar så har Meadows och Considine…Läs mer →

Det har varit mycket snack om Armadillo, den danska dokumentären om en grupp soldater i Afghanistan. Kriget har nyligen återaktualiserats i valtider och i den internationella politiken och den här filmen kommer som ett stort hagel från himlen för att röra om i det stiltje som verkar ha följt efteråt.

Armadillo gör inga försök att disskutera konflikten i sig, bakgrundshistorien är ju trots allt i det här fallet något som de flesta har i närminnet. Istället fokuserar den på de danska soldatern som åker ner dit. Vi följer dem från de oroliga avskeden på flygplatsen, genom introduktion väl på plats, i strid och hemkomsten sex månader senare. Det är en hemsk och intensiv resa där vi som tittare ömsom står som tysta åskådare när soldaterna kollar på porr, disskuterar dagens uppdrag och ömsom hamnar mitt i stridens hetta med kulor som viner och explosioner så nära att dammet täcker kamerornas linser. Det är närgånget och äkta, soldaterna verkar inte påverkade av kamerornas närvaro och allt eftersom tiden går så blir disskusionerna kring striden och fiendens männsikovärde allt mer distansierade.  Det är omöjligt att inte ha en åsikt efter att ha sett Armadillo, och det här är en fråga där man bör ha en…Läs mer →

Vem var Sherlock Holmes? Om du du hade svarat det hade du antagligen fått ihop 100 poäng om du lirat Jeopardy. Svaret den här dokumentären ger är nämligen inte mycket mer än ”omtyckt och hyllad romankaraktär skriven av Arthur Conan Doyle”. Men det dokumentären förlorar i nya perspektiv och informativitet vinner den tillbaka på okonstlad brittisk charm.

Vår guide i Jakten på Sherlock Holmes är skådespelaren David Hayman - en man utrustad med ryggsäck och glasögon som ständigt åker av och på, en skotsk accent som skulle göra det värt att lyssna även om han så läste upp varudeklarationen på mjölk och ett engagemang lika smittsamt som en påse böldpest. Ackompanjerad av trivsam klassisk musik far han runt och hälsar hjärtligt på  experter, forskare och skådespelare men någon koppling till den gode Holmes. Resultatet är som sagt inte särkilt upplysande, men mysigt, på ett lite märkligt Ernst Kirschsteiger/Antikrundan-vis. Rätt så elementärt med andra ord.

Titel:Jakten på Sherlock Holmes
Betyg:
Format: DVD

Det finns tydligen en hel del att veta om afro-amerikaners hår. Eller kanske snarare hur de behandlar sitt hår och det är det regisören Jeff Stilson och vår guide genom dokumentären Good Hair, komikern Chris Rock (Dogma) tar till sig. Visste du till exempel att löshår är Indiens största exportvara?

Okej, vad hade det med saken att göra? tänkte du. Det är också  filmen egentliga problem - dess eviga flackande och brist på målinriktning. Chris Rock för oss utan någon klar röd tråd igenom en rad av ”Did you know?-fakta” som är mer eller mindre intressanta och de snuddar hela tiden vid saker som verkligen är värda att visas. Som hur produkten ”Relaxer” som används för att släta ut håret egentligen är en frätande kemikalie  som ganska obekymrat används på barn hår. Eller hur den massiva importen av löshår riskerar att komma från männsikor som blivit av med håret mot sin vilja i ett Indien där en lschysst hästsvans är värd mer än guld. Men vad vill de säga? Det är bara på ett ytligt plan Good Hair berör de djupa frågorna kring vem som äger skönhetsidealen och de kulturella betydelserna håret har för människor. Det hettar aldrig till och med ett en såpass smart ingång i ett svårt ämne skulle den här…Läs mer →

I dagarna kommer stjärnorna från fenomenet Twilight hit till huvudstan. Jag är osäker på om Robert Pattisson är med. Kanske förstår man om han vill tona ner sin roll som flickidol efter att det släpps en såhär hutlös hyllning till honom – bara titeln liksom, ”Robsessed”. Det finns skönare sätt att bli en ikon på.

Den här boxen består av en 70 minuter lång dokumentär i samma stil som det som aldrig slutar gå på kanalen E!. Ett gäng människor som i bästa fall träffat Pattison en gång på gatan bildar en kör av uttalanden som stödjer bilden dokumetnären vill bekräfta: Pattison är ödmjuk, duktig och skitnsnygg. De personer som verkligen är av intresse till exempel de som delat rampljuset i och med genombrottet i Twilight-serien ,och inte minst Pattison själv, lyser, likt en glittrande vampyrkropp, med sin frånvaro.

Det andra vi får är den BBC-producerad tv-filmen ”Tha Haunted Airman” där Robban spelar en pilot som kommer hem från 2:a världskriget i rullstol och shock-skada. Sjukhuset blir ett fängelse och gränserna mellan verklighet och mardröm suddas sakta ut. Låter ju som det finns nåt att skådespelarmässigt bita i här, eller hur? Tyvärr kan jag riktigt medstämma i de hyllningar som kom i dokumentären. Robert Pattisson ser ungefär lika moloken ut i alla bilder, får lite panik…Läs mer →

Har du hört talas om Anvil? Om du svarade ja så har du antagligen långt hår, skägg, skinnjacka och Metallicas samlade album nånstans hemma. Anvil var en föregångare och inspirationskälla till band som just det nämda och gelikar som Anthrax och Megadeth. Anvil spelade med Bon Jovi och Whitesnake bara det att när de andra fortsätta lira för tusentals männsikor runt om i världen så försvann Anvil, slog aldrig. Så vad hände?

Där tar den här dokumentären sitt avstamp, men det här är inte bara en dokumentär om ett band, det här är en film som lika mycket aspirerar på att kunna vara en av de bästa feel-good rullarna från 00-talet – ett inpirationstal om drömmar för de som nån gång haft dem.  Anvil har idag två orginalmedlemmar kvar: Steve ”Lips” Kudow och Robb Reiner och det är dessa två komplementerande karaktärer vi följer under en tid som är lika tragikomisk som hjärtvärmande. Vid 50 års ålder har ingen av dem gett upp hoppet om sin rockstjärnedröm utan med ett hopp lika brinnande som de besjugna helvetet kämpar de genom allt från en misslyckad Europa-turné och jakten på en ny inspelning. 

Självklart kan man dra paraleller till mockumentären Spinal Tap, och stundvis undrar man ifall vissa delar verkligen kan vara sanna (spelningen i…Läs mer →

Jag borde tagit ett High School-år i USA. Helt ärligt har ju det alltid verkat roligare att gå i en skola där alla oavsett hur mobbad du är har ett gäng att hänga med, där ingen någonsin verkar plugga och festerna alltid har en DJ. Samtidigt får man ju alltid tanken:”Det är omöjligt att det är så eller hur?”. American Teen är en dokumentär som ställer sig på matsalsbordet och skriker som svar ”Men det är det visst!”  för att sen börja ett matkrig.

Nu är det förstås så att du inte ska tro allt du hör, speciellt inte från någon som startar matkrig. Och ännu desto mindre eftersom detta är en amerikansk dokumentär som har alla goda anledningar att behålla de kända stereotyper den själv undersöker. I vad som beskrivs en vanlig skola i mellanvästern, har man hittat en sportkille, en diva, en rebell, en nörd och en tvålfager hjärtkrossare och vi får följa dessa under deras sista år i skolan. Ni känner igen de här karaktärerna från otaliga filmer och vad American Teen gör är inte att försöka se detta ur något nytt ljus utan spelar vidare på det orubbliga i…Läs mer →

Det var länge sedan jag tvingade mig själv att se klart på en film. A Complete History of My Sexual Failures var jag tvungen att stanna och ta en paus ifrån och sen tvinga mig själv att fortsätta titta. Den beskrev som ”Den omtalade och kritikerrosade dokumentären av Chris Waitts” och jag undrar om inte de rosorna hade väldigt många taggar. Det kanske finns en orsak till att den har bio, DVD och digital premiär samma dag här i Sverige för på något sätt måste man ju få lite uppmärksamhet och tjäna pengar på filmen.

Filmen som är gjord av Chris Waitts är en dokumentär om hur han har blivit dumpad av så gott som varenda tjej han varit med, via mail, brev, SMS, telefonsvararmeddelande och till och med via en dedikation i en bok.

Nu vill han veta varför det går så illa för honom i relationer och den Curt Cobain-lika slackern (jo alla beskriver honom så i recensioner men det är precis vad han är enligt denna film) sätter sig ner…Läs mer →