Recension: New Year’s Eve

New Year’s Eve ser vid första anblicken ut som en typisk feel good film med alla ingredienser och den är exakt som man förväntar sig. Det är inga direkta överraskningar eller plötsliga vändningar. (Läs mer…)

New Year’s Eve ser vid första anblicken ut som en typisk feel good film med alla ingredienser och den är exakt som man förväntar sig. Det är inga direkta överraskningar eller plötsliga vändningar. (Läs mer…)
Woody Allen. Denna genialiska lilla kuf. Eller?
Jag hyser en sån hatkärlek till mannen att det ibland känns som att vi har en stormig kärleksaffär bakom ryggen på hans adoptivdotterfru.
Woody är en av de regissörer som samlat på sig ett pärlband av bokstavstroende fantaster, allt som oftast på grund av hans sinne för träffsäkra dialoger och neurotiska monologer.
Jag skulle inte säga att jag är en av dem, men däremot blev jag förvånad över hur onyanserat berättad filmen är.
I jämförelse med Annie Hall (1977) eller Match point (2005), som båda känns hyfsat moderna i sina karaktärsporträtt, är Whatever works en enda stor genuskatastrof. Huvudkaraktären, Boris (Larry David), är en bitter, oattraktiv gammal gubbe med extremt höga tankar om sitt eget intellekt. Genom att vara dryg, otrevlig och ha mycket ångest lyckas han fånga en ung, vacker, så kallad dum blondins hjärta (Melody, spelad av Evan Rachel Wood). Melody flyttar in hos Boris och tar hand om hans tvätt och hans liggsår, alltjämt medan det stora geniet går runt och gruffar.
Jag vet inte…Läs mer →
Det finns människor vars dygn konsekvent verkar snitta på 48 timmar, som hinner peela sig i duschen varje dag och som inte äger en enda kalsong med nopror och trötta resår. En sådan människa är Tom Ford.
Tom Ford regisserade, producerade och författade manuset till A Single Man, baserat på Christopher Isherwoods roman från 1964 (utgiven i Sverige 2005), samtidigt som han grundade sitt eget märke och startade sitt produktionsbolag Fade to Black. Bara tanken på detta gör mig småsvettig och undrandes om det är något fel på en annan vars hela dag kan gå åt till att tvätta de där nopriga underkläderna. Ford är alltså knappast en man som bygger på ens självkänsla, dock en spännande sådan. Och med rötterna djupt nere i modehusen Gucci och Yves Saint Laurent allra heligaste är det inte underligt att A Single Man är en kakafoni i vackra män (och kvinnor) med fantastiska kläder.
Det hade lätt kunnat stanna där också om inte denna multitalang även ville berätta en kärlekshistoria mellan klädbytena. En passionerad och nedhyschad sådan, då gaykärlek inte var så jättepoppis i 60-talets Los Angeles. Filmen tar vid i slutet, då det ofattbara redan har inträffat.…Läs mer →
Här har man valt att behålla originaltiteln fastän Bernhard Schlinks roman som filmen bygger på har en svensk titel, Högläsaren. Det är en sådan där bok jag tänkt att läsa många gånger men det har aldrig blivit av. Så nu fick det bli filmen istället. Bitvis en film om skuld och eftertanke och bitvis en kärlekshistoria som kanske är lite väl osannolik.
Kate Winslet spelar Hanna en kvinna, ca 30 år gammal, som en dag hittar en spyende 15-årig Michael i sin portuppgång. Bistert tar hon hand om honom och ser till att han kommer sig hem- Michael visar sig ha Scharlakarnsfeber och blir sängliggande i 3 månader. När han tillfrisknat nog för att ta sig ut igen går han till Hanna och lämnar en blomsterkvast som tack för hjälpen. På något underligt vis uppstår omedelbar passion mellan Hanna och Michael och under en hel lång sommar träffas de i smyg och älskar. Men efter några veckor börjar Hanna kräva att Michael skall läsa högt för henne innan han får komma till. Men som den bokmal han är ställer han gärna upp på detta krav.
En dag när Michael kommer till…Läs mer →
Tänk att försöka ta livet av sig, vakna och vara permanent skadad och snart skall dö av skadorna och då upptäcka att man vill leva. Precis så är det för Veronika i Veronika bestämmer sig för att dö. Hon får bara några dagar på sig att leva det liv hon själv vill leva.
Jag läste Paulo Coelhos Veronika bestämmer sig för att dö medan jag var i Abisko 2007. Det var en bok som grep tag i mig och lämnade många tankar. När jag sedan flera år senare såg att det skulle komma en film skrev jag genast upp den på listan över filmer jag ville se. Som alltid när man har gillat en bok är det lite ångestladdat att se filmen, tänk om det skiljer sig allt för mycket från den egna bilden. Så det var med lite vånda jag stoppade DVD:n i PS3:an.
Filmen handlar om den vackra Veronika (Sarah Michelle Gellar) som inte finner någon mening med sitt liv. Det spelar inte någon roll att hon har ett bra jobb, massor med pengar och en underbar lägenhet. Veronika ser helt enkelt ingen…Läs mer →
Jag älskar matlagning så en film om just glädjen till mat och tillaga den hamnade i min beställningslista och idag har jag sett den.
Julie & Julia bygger inte bara på en utan två sanna historier och är den första storfilm som bygger på en blogg.
Historierna är den om Julia Child när hon på 50-talet levde i Paris och lärde sig att laga mat och skrev på det som skulle bli Mastering the Art of French Cooking och kampen om att få boken utgiven. Juliadelen av filmen är baserat på hennes självbiografibok My Life in Paris.
Den andra historien är den om kontorsråttan Julie Powell som när hon skall fylla 30 inser att hon aldrig slutfört något i sitt liv. Hon älskar att laga mat och kommer på idén att under ett år skall hon laga de 524 rätterna i Mastering the Art of French Cooking och blogga om det. Projektet döps till The Julie/Julia Project. Bloggen blev sedemera en bok som heter Julie & Julia: My Year of Cooking Dangerously.
I filmen möts deras…Läs mer →
The Duchess är kostymdrama i1700-talsmiljö i sin bästa form, snygga klänningar, lagom med sex och mycket dialog. Nämnde jag vackra klänningar med korsett
Handlingen är baserad på en verklig historia om Georgiana Cavendish, Hertiginna av Devonshire en kvinna långt före sin tid när det kommer till att våga debattera kvinnlig frigörelse men ack så bunden av den tidens lagar och regler kring vem som var fri.
Georgiana ‘G’ (spelad av Keira Knightley) gifter sig med Hertigen av Devonshire, William (spelad av Ralph Fiennes) på sin sjuttonårsdag. Äktenskapet är ordnat av hennes föräldrar som lovar Hertigen att Georgiana precis som alla andra kvinnor i deras släkt får pojkar. Hertigen vill ha en arvinge och i slutet på 1700-talet var det aldrig tal om att denne skulle kunna vara en kvinna. Georgiana är inget mer än avelsdjur för sin man, det finns ingen kärlek för henne och hon får aldrig av honom lära sig vad varken tillgivenhet eller sexuell njutning är.
G är en populär person i sällskapslivet och alla verkar dyrka henne, förutom hennes egen man, han…Läs mer →
Snö faller på cederträden är en långsam film som definitivt inte passar om man vill se action utan här är det snabbaste som händer att en snöstorm drar förbi det lilla fiskarsamhället medan man gör sitt bästa för att fälla amerika-japanen Kazuo Miyamoto för mord på barndomskamraten och fiskaren Carl Heine inne i den varma rättssalen.
Kazuo hävdar sin oskuld men inte ens hans försvarsadvokat verkar vilja tro på honom helt och hållet. Åklagaren kämpar i rättssalen för att bevisa att han är skyldig och på läktaren sitter öns journalist Ishmael Chambers och håller på viktiga bevis som skulle göra att allt kastas omkull.
Ishmael Chambers har alltid sen barnsben varit förälskad i en japansk flicka, Hatsue, som senare gifte sig med Kazuo så nu sitter han där med ett moraliskt dilemma. Skall han berätta vad han vet och därmed förena den han älskar med sin make eller chansa och hoppas på att hon skall vilja ha honom när maken åker i fängelse?
Vi får återblickar i de inblandades liv, vilken relation Ishmael och Hatsue hade och vad den åklagade hade för relation…Läs mer →

10 minuter in i filmen sitter jag och storbölar och sen en stund senare igen. Det här kan bli en blöt tillställning tänkte jag och så blev det, jag bölade mig igenom filmen. Blödig som få.
P.S. I Love You är en romantisk komedi om kärlek och sorg samt hur man går vidare i livet efter att ha förlorat någon.
Holly och Gerry hade varit gifta i 10 år, ett lyckligt äktenskap med helt vanliga bråk och osämja, de älskar verkligen varandra men är i ett stadium i livet där det börjar bli dags att fundera på vad man vill. Och då dör Gerry. Holly står relativt handfallen, vet inte hur hon skall hantera sin sorg och saknad. Då kommer det ett brev från Gerry. Han har nämligen planerat allt, varje månad i 10 månader hjälper han Holly att gå vidare. Hon och hennes vänner får små uppdrag att lösa, varje skall ta Holly ett steg närmare ett nytt liv. Filmens namn kommer av att, nästan, alla brev avslutas med P.S. I Love You.
…Läs mer →
Många tror att Once är en dokumentär men så är inte fallet. Det är en påhittad finstämd film om kärlek, vänskap och framför allt hur musik kan binda samman människor. Musiken har stor central roll och man skulle nog kunna säga att det är en musikal eftersom musiken till stor del binder ihop handlingen.
Huvudrollen som spelas av Glen Hansard som vi känner igen från The Commitments har inget namn. Han är en damsugarreparatör, i pappas verkstad, som älskar musik och tar sin gitarr och går ut som gatumusiker så fort han hinner. På dagarna spelar han sådan musik folk känner igen och som de kan tänkas skänka en slant för att höra men på kvällarna få han passion i rösten och framför sin egen musik oavsett om någon vill lyssna eller inte.
En kväll kommer en tjej fram, en tjeckisk blomsterförsäljerska, och säger att hon tycker om det hon hör. Hennes gillande av hans musik startar en vänskap men man kan även ana att kärlek uppstår men om det är till varandra eller om det är till det de skapar tillsammans blir aldrig uttalat. De lyckas att stötta varandra att ta tag…Läs mer →