Recension: Whatever works
Woody Allen. Denna genialiska lilla kuf. Eller?
Jag hyser en sån hatkärlek till mannen att det ibland känns som att vi har en stormig kärleksaffär bakom ryggen på hans adoptivdotterfru.
Woody är en av de regissörer som samlat på sig ett pärlband av bokstavstroende fantaster, allt som oftast på grund av hans sinne för träffsäkra dialoger och neurotiska monologer.
Jag skulle inte säga att jag är en av dem, men däremot blev jag förvånad över hur onyanserat berättad filmen är.
I jämförelse med Annie Hall (1977) eller Match point (2005), som båda känns hyfsat moderna i sina karaktärsporträtt, är Whatever works en enda stor genuskatastrof. Huvudkaraktären, Boris (Larry David), är en bitter, oattraktiv gammal gubbe med extremt höga tankar om sitt eget intellekt. Genom att vara dryg, otrevlig och ha mycket ångest lyckas han fånga en ung, vacker, så kallad dum blondins hjärta (Melody, spelad av Evan Rachel Wood). Melody flyttar in hos Boris och tar hand om hans tvätt och hans liggsår, alltjämt medan det stora geniet går runt och gruffar.
Jag vet inte…Läs mer →



Det finns människor vars dygn konsekvent verkar snitta på 48 timmar, som hinner peela sig i duschen varje dag och som inte äger en enda kalsong med nopror och trötta resår. En sådan människa är Tom Ford.
Här har man valt att behålla originaltiteln fastän Bernhard Schlinks roman som filmen bygger på har en svensk titel,
Tänk att försöka ta livet av sig, vakna och vara permanent skadad och snart skall dö av skadorna och då upptäcka att man vill leva. Precis så är det för Veronika i
Jag älskar matlagning så en film om just glädjen till mat och tillaga den hamnade i min beställningslista och idag har jag sett den.
G är en populär person i sällskapslivet och alla verkar dyrka henne, förutom hennes egen man, han
10 minuter in i filmen sitter jag och storbölar och sen en stund senare igen. Det här kan bli en blöt tillställning tänkte jag och så blev det, jag bölade mig igenom filmen. Blödig som få.
…Läs mer →
Många tror att Once är en dokumentär men så är inte fallet. Det är en påhittad finstämd film om kärlek, vänskap och framför allt hur musik kan binda samman människor. Musiken har stor central roll och man skulle nog kunna säga att det är en musikal eftersom musiken till stor del binder ihop handlingen.
Är man sugen på en släng av romantisk komedi kan ”The Proposal” kanske vara något för nästa biobesök?