Recension: Outlander
Du måste älska konceptet Outlander: utomjordingar som ser ut som människor kraschar i Norge under järnåldern och måste slåss med vikingar mot en utomjording som ser ut som en jättestor elak Pokémon. Det är briljant och hade jag varit tio igen hade jag säkert tyckt att slutresultat var lika bra. Nu är jag 23 och med en liten besviken grabb inom mig som önskar att han fått göra filmen istället.
Egentligen behöver jag inte berätta historien ytterligare, den där meningen om konceptet fångar allt du behöver veta. Jim Caviezel som är van att åka på spö sen The Passion of the Christ gör rollen som utomjordingen Kainan som lär sig den engelska(!) nödvändig att prata i Norge genom att maskin som tydligen kan lära en allt allt man behöver veta. John Hurt spelar en åldrad vikinga-hövding och Ron Pearlman (Hellboy, ni vet) slåss med hammare. Effekterna är helt klart godtagbara och således är allting helt okej…hittils.
MEN, Outlander faller på att den tar sig själv på alldeles stort allvar. Som jag sitter och minns det nu finns det inget som ens kan räknas till medveten humor. Karaktärerna interagerar antingen genom att slåss eller ge varandra vapen (jag tappade räkningen…Läs mer →



Gick på District 9 utan några som helst förväntningar på att få se en bra film. Jag och sci-fi brukar inte vara någon höjdarkombination direkt. Men kompisar som sett den har sagt att det inte var så mycket rymdvarelser och sci-fitjafs utan man kan mer dra paralleller till annat. Det visade sig stämma, visst är det rymdvarelser med i filmen hela tiden men de fungerar mer som symbolik, för att slippa peka ut en grupp för att berätta om något som mänskligheten egentligen nog inte vill tänka på. Hur jävla hemska vi kan vara mot varandra.