Jag har sett Drag Me to Hell två gånger nu med olika sällskap. I första sällskapet satt jag och skräckfilmspolaren och garvade en hel del till filmen. Det var roliga effekter och inte direkt skrämmande fär två luttrade skräckfilmsfanatiker medan kompisen som inte ser på skräck i vanliga fall fick en kudde att gömma sig bakom. ”Men åh varför ser jag på sånt här, åh nej mu kommer det hända något, åh vad jobbigt det är….” lät det från bakom kudden. Vi andra två skrattade ännu mer. För det här är en skräckfilm med en skön form av humor, Sam Raimi måste ha haft roligt när han gjorde filmen. Andra gången jag såg filmen var tillsammans med sambon och jag visste precis vad som skulle hända men ändå hoppade jag till. Hur kunde något bli mer skrämmande av att jag visste. Mysko men det var kul att få lite adrenalinrushar.
Filmen handlar om Samantha som arbetat på en bank. Hon vill hemskt gärna gå vidare i karriären på banken och för det krävs att hon visar lite framåtanda och beslutsamhet, annars går jobbet till den äckliga fjäskande nya killen. Samantha bestämmer sig för att visa att hon kan ta tuffa beslut genom att neka en gammal kvinna anstånd med lånen. Men se det var inte så klokt gjort, kvinnan kastar en förbannelse över Samantha som kommer att plågas. Samanthas pojkvän försöker vara den rationella och se naturliga förklaringar i allt medan Samantha förstår vad som krävs och måste ta svåra moraliska beslut. Det blir en kamp med tiden för att hinna häva förbannelsen.
Jag gillar Drag Me to Hell, snyggt gjord, så otroligt mycket detaljer i scenerna, datoranimeringarna är väl lite väl synliga ibland men inte så det förstör filmen. Det är en film som skiljer sig en del mycket från de asienskräckfilmer och torture porn vi sett de senaste åren, det är ingetäckelpeckel (jo lite finns) och inte direkt någon krypande känsla av att något är fel. Berättelsen är väldigt rakt på, ibland kanske lite väl förutsägbar men som sagt jag kunde ju hoppa till av sekvenser jag visste skulle komma.
Slutligen måste jag fråga, hur många människor hänger upp ett städ i taket i garaget med hjälp av ett rep?
Här hittar du en trailer för Drag me To Hell:
Titel: Drag me To Hell Format: DVD Betyg:
Bion i Luleå körde smygpremiär av Oren Pelis överhypade Paranormal Activity 9 dagar före den riktiga Sverigepremiären som skall vara fredagen den 13:e november. Givetvis var jag där, en skräckrulle får man ju inte missa.
Man har kunnat läsa i tidningarna om hur otroligt skrämda biobesökare i USA har blivit av denna film. Marknadsföreningen har skett genom att man visar klipp på hur rädda ”screening audience”-publiken blev i trailern. Jag valde som tur är att inte se trailern innan filmen, hade jag gjort det hade filmen blivit förstörd. Så se den INTE om du tänker se filmen.
Filmen har jämförts med Blair Witch Project och är en mocumentary dvs påhittad dokumentär med ”hittade filmer”. Båda har gjorts medextremt låg budget (ryktet säger 75000 och i regissörens eget hus med amatörskådisar) och filmerna har tydliga likheter men skiljer sig också åt en del.
Läs hela inlägget »
Eftersom jag gillar skräckfilm så ville barnen också se på skräck men det finns ju inte direkt gott om snälla spännande filmer som passar en 7-åring och en 8-åring. Men så ramlade vi över Monster House som verkade vara precis det (fast den var från 11 när den gick på bio). Mina barn såg den första gången ensamma, de fick hojta om det blev för läskigt men de kom istället springande då och då för att berätta något roligt som hänt i filmen. För det är rätt mycket komik i den också. På det hela påminner den en del om Torkel i knipa som jag recenserade för ett tag sedan men den här är betydligt barnvänligare. Lilleman berättade dock att han hade tyckt det var lite läskigt emellanåt också men han är mammas pojk ”mamma det var lite läskigt men det var härligt att bli rädd”. Nu var det tredje gången barnen såg sen och vi vuxna såg den för första gången.
Jon tipsade er om myspysfilmer i höstmörkret själv ser jag ju gärna hösten som högtiden för skräck. Det är mörkt ute, man tänder gärna levande ljus och kan lätt komma i skräckstämning.
Død snø är en norsk nazi-zombie-rulle, inte den vanligaste filmtypen direkt. Den är klassad som skräckkomedi och det stämmer väl. Man får inte förvänta sig en gravallvarlig skräckrulle utan det här är humor och vi filmnördar får oss några roliga referenser. Tankarna är inte långt ifrån Braindead och jag anar att man flirtar med denna kultfilm av Peter Jackson bland annat när man låter en av huvudrollsinnehavarna just bära en Braindead t-shirt. Sam Raimins Evil Dead är givetvis inte heller den långt borta utan vi kan snabbt bocka av flera likheter, vrickad historia, lite naket, det viktigaste i filmen är hur folk dör ?gärna så brutalt som möjligt, ironi och humor är en stor del av berättelsen. Så gillar du den typen av film, ja då kommer du gilla Død snø.
Battle Royale (Batoru rowaiaru) är en kultfilm som legat osedd väldigt länge så det var liksom dags att ta tag i den. Vissa filmer mår bra av att ligga på lager ett tag andra motsvarar inte riktigt förväntningarna efter så många år. Den här hade nog varit betydligt bättre att se när den kom ut och med en mer korrekt beskrivning. Mest för att jag på senare år sett så många gorefilmer som haft bra effekter, man bli lite kinkigare då. Men det är en bra film.
Från andra sidan (Fragile) är en vacker film och lagom skrämmande, eller ja jag satt faktiskt och tittade mellan fingrarna emellanåt för att det var läskigt.
Calista Flockhart (Ally McBeal ni vet) spelar en sjuksköterska, Amy, som kommer till ett gammalt barnsjukhus som vikarie. Avdelningarna håller på att tömmas och allt och alla skall flyttas till ett modernt sjukhus. Men något oförklarligt händer, något från andra sidan påkallar deras uppmärksamhet och det börjar bli bråttom att reda ut varför.
A Tale of Two Sisters (aka Janghwa, Hongryeon) är en sådan där film som många andra skräckfilmsälskare har rekommenderat till mig vid flera tillfället men den har varit svår att få tag på. Jag hittade den på Bodens sommarmarknad och blev överlycklig. Bänkade mig med bästa skräckfilmskompisen framför projektorn och såg fram emot att få bli ordentligt skrämd för en gång skull, varit dåligt med det på sista tiden. Och skrämd blev bitvis jag men även förvirrad.
Jag har tidigare recenserat Cut från samlingsskivan Three extremes (Sam gang yi) ,nu är det dags för nästa film, Box. Box är sista filmen på denna skiva där tre skräckkortfilmer från tre olika regissörer från tre länder samsas. Filmen inleds med Dumplings som jag nog kommer se i sin fullängdsversion istället för kortfilmsversionen.
Three extremes (Sam gang yi) är en samlingsskiva där tanken är att tre regissörer från tre olika länder gör en varsin kortfilm. Filmerna är alla klassade som skräck men det är mer psykologisk/intellektuell skräck än läbbiga scener eller stark spänning.
Jag väljer att recensera dem var för sig eftersom det är tre olika filmer som inte på något direkt sätt knyter an till varandra. Först ut är Cut, film nummer 2 på skivan som inleds med Dumplings, som jag mer troligt kommer recensera i sin fullängdsversion, och den sista heter Box.
De mest populära filmerna just på:
DVD Blu-ray HD-DVD