Kategoriarkiv: Skräck

Pontypool var en av de mer omtalade skräckfilmerna från förra året, till stor del för en smått genialisk grundidé – ett virus gör folk galna och smittar via det engelska språket. Brilljant. Men Pontypools förtjänst ligger inte bara premissen utan även konceptet, att hålla skräcken tight och klaustrofobisk.

Hela filmen utspelar sig på en radiostation, där man under morgonprogrammet börjar få in allt märkligare rapporter utifrån. Människor börjar i horder röra sig och upprepa fraser, och vi vet inte mer än öronen inne på stationen. Det nya nyhetsankaret Grant Mazzy (Stephen McHattie) undrar om allt är ett skämt men när attacker om våld börjar komma in ligger inte paniken långt borta för de tre medlemmarna i radioteamet. Den nervösa stämningen skapas skickligt till en början genom det audiotiva, i telefonsamtal som blir deras enda kontakt med omvärlden  och med samma spänningen sitter vi och lyssnar. Pontypool undviker billiga skrämseleffekter och förlitar sig på närbildernas kraft och en stundvis skickligt skildrad ovisshet välreflekterad hos skådespelarna. Mot  slutändan tappar filmen greppet genom att vilja förklara allt för mycket och slarvar bort den krypande spänningen med, vad karaktärerna just inte borde göra, prata och bygger upp mot en final…Läs mer →

Månguden är en klassisk TV-film från 1988 som jag fick av Atlantic film för recension. Den var säkerligen skitläskig när den gick då men idag skrämmer den inte speciellt mycket. Har sett att många frågat efter denna kultfilm och letat efter den, de blir säkerligen glada att den äntligen kommit men jag sitter mest och fnissar åt de Varuhuset-lika skådespelarinsatserna och dåliga replikerna.

Någon mördar familjer i Stockholm och polisen fattar ingenting. Då lämnas en amatörfilm in för framkallning och man får se ett av morden. Förövaren bär en underlig mask för ansiktet. Mordutredare Vinge får något att gå efter. Vad symboliserar den där masken och vem finns där bakom? Det blir lika mycket jakt på biblioteket och på Etnografiska museet som på stadens gator. Vi här hemma bara ”Men varför googlar han inte?”

Vi får följa med på förhör och när poliserna spanar. Men det händer ingenting, det är så segt att jag höll på att somna flera gånger. Man hade försökt få det att framstå som varenda karaktär i filmen var mystisk om potentiell mördare, det blev bara för mycket.

Möjligtvis kan man se den av nostalgiskäl men som skräck…Läs mer →

Upplopp i Paris vittnar om ett politiskt anslag. Ungdomar från förorten har kommit åt en stor summa pengar och flyr ut på vischan för att hamna hos…en galen ny-nazistisk kannibal-familj! Där logiken går ut kommer fantasin in, och det politiska anslaget försvinner i lika mängder avföring, lera och blod. Även om Fransmännen är bättre på att spotta ur sig orginella historier som ursäkt för att förfina tortyr-estetiken än sina Amerikanska kollegor är inte Frontier(s) något av de bästa exemplen på det.
Karaktärerna är hjälplöst ointressanta även om skådespelarna bakom dem gör ett väldigt bra jobb i ett stegrande av vansinne och panik. En extra stjärna till filmens scream-queen Karina Testa som Yasmine vars helvete aldrig tar slut. I övrigt så tillför filmen inte mycket i en genren som kallats gorno. Blandningen av The Hills Have Eyes och Motorsågsmassakern gör att alla skrämfilmfantaster känner igen sig och i övrigt klappar väl ingen knappast längre åt den här typen av Jackass-skräck där man mellan fingrarna får säga: Fy fan vad ont det där måste göra och sen stänga av utan tänka på det mer.

Titel: Frontier(s)
Betyg:
Format: DVD och Blu-Ray

Att det inte heter remake utan reboot eller reimagenation är rätt viktigt att poängtera för de flesta regisörer och producenter som väljer att göra en ny film på en film som redan gjorts. Det är märkligt varför man ska vara noga med sådana petitesser när de flesta filmer bara görs för att tjäna ännu mer pengar på ett ofta redn urvattnat varumärke. Friday the 13th är defintivt inget undantag.

Ungefär lika poänglös som 0-0 match i basket är nämligen den här nyinspelningen av klassikern från 1979. Den är så fattig på handling att den i princip av utfyllnadsmässiga skäl delar upp sig själv i två filmer där vi i de första tjugofem minuterna får följa ett gäng knarkande och kåta ungdomar som blir dödade för att efter det få följa ett nytt likadant gäng kids med tillägget att en av dem nu letar efter sin syrra som var med i förra gänget.

Man har inte ens försökt att göra något åt den märkliga nymoralismen, så brillant ironiserad i den moderna klassikern Scream, som genomströmmande 80-tals slashern utan fortsätter i stil med ”syndar du, så dör du”. Men så är det också i den konservative Michael Bays produktion vi rör…Läs mer →

Varför döpa om en film med en fullt fungerande engelsk titel (The Thaw) till nåt som låter som en travhäst? Inte helt relevant för sammanhanget kanske förutom att det är en av de räddningarna jag vill se för den här filmen. Det är jobbigt att ständigt bli beviken. Jag älskar ju den den här typen av historier i stil med ”nåt har varit nedfruset sedan länge, plötsligt tinas det, kaos uppstår”. Några av de bästa Arkiv X-avsnitten byggde ju på det.

Ledamt nog blir den här filmen bara en blek kopia på just ovanstående och okej, en hel del lånas från John Carpenters klassiker The Thing. En ökänd naturforskare tillika miljöaktivist har funnit något i den artiska isen och ett gäng ambitiösa ,men oj, så tråkiga/förutsägbara/uppenbara, ungdomar skickas dit för att hjälpa till. Blir någon smittad utan att säga det? Offrar någon sig för laget? Finns en tvist som inte är en tvist? Ja, det finns rätt solklara genre-checkningar att göra här och skådespelarna agerar därefter. Så vad var de andra räddningarna jag tänkte på? Eh, jo. Snyggt naturfoto. Räddar inte världen eller filmen det heller. Synd.

Titel:Artic Outbreak
Betyg:
Format: DVD

När jag skrev recensionen för Saw V skrev jag ”Sista (?) delen i Saw-recensionerna”. Tidigare har Saw, Saw II, Saw III och Saw IV recenserats.” Nä det var inte sista delen det kom en Saw VI och en sjunde är på väg. Snacka om att mjölka ur konceptet så mycket det bara går. Sexan slutar väldigt öppet och tydligt att här finns rum för en fortsättning men resten av grundberättelsen känns avslutad nu så vad kan de hitta på härnäst. Ja ja det lär vi ju få veta när den kommer för som ett hängivet Saw-fan kan jag säkerligen inte skippa den heller men nu över till vad jag tyckte om Saw VI.

Den är en del i en serie där filmerna bygger väldigt mycket på varandra. Den går säkert att se fristående men då kan man nog inte vara beredd på att förstå allt eftersom bakåtreferenser sker helt utan förklaring. Vi som tittar förväntas veta vem personerna är och vilken roll de haft i handlingen tidigare. De är trevligt för oss som…Läs mer →

Skeleton Key verkar vara en film de flesta recensenter har sågat totalt så antingen har jag dålig smak eller så var jag väldigt trött när jag såg den för jag tyckte den var helt ok. Den var liksom lite lagom småotäck och jag hade då inte listat ut slutet på filmen på egen hand vilket är ovanligt när det är en skräckfilm.

Kate Hudson spelar sjuksystern Caroline som blir trött på hur döende behandlas på institutionerna och söker sig till privat hospicevård i ett hem istället. Hon har samvetskval för att hon själv var ute på vägarna med olika musikband istället för att finnas till hands när hennes egen pappa blev sjuk och dog.

Caroline får en plats hemma hos en familj som bor långt ute i ett träskområde utanför New Orleans. Bara trakten i sig är olycksbådande, mörka krokodilvatten, slingriga träd och ett stort skamfilat ensligt hus med mörka skjul på gården. Själv hade jag nog vänt på klacken direkt men inte kavata Caroline inte, det är väl samvetet som talar. Hon presenteras för mannen Ben (John Hurt) som drabbats av dubbelsidig stroke och har bara några månader kvar att leva och…Läs mer →

Jag såg Coraline och spegelns hemlighet 2 gånger på raken, först vanligt och sen i 3D, i ett litet rum med projektor och hyfsat stor duk samt pappersvarianten av glasögon. Just 3D-effekterna gör sig nog lite bättre på bio med ett par bra glasögon men då och då förvånades jag över hur nära vissa grejer kom och vilket djup det blev i bilden.

Coraline är en dockanimering av Neil Gaimans bok med samma namn. Filmen handlar om Coraline Jones som flyttar ut mitt i ingenstans till ett kråkslott med sina föräldrar. Föräldrarna har ingen tid för vare sig, dotter, hushållssysslor eller huset. Det enda de har för ögonen är jobbet och därmed lämnar de Coraline till att utforska huset på egen hand. De bor inte ensamma i kråkslottet utan i källaren bor två systrar som en gång i tiden varit trapetsartister och på vinden bor en galen cirkusdirektör. I grannskapet bor även en pojke, Wyborne ‘Wybie’ Lovat som Coraline träffar på då och då.

En dag upptäcker Coraline en liten liten dörr i en av väggarna, hon hittar nyckeln och kryper in. Där bakom gömmer sig en helt underbar parallellvärld, en mamma och…Läs mer →

Jag har sett Drag Me to Hell två gånger nu med olika sällskap. I första sällskapet satt jag och skräckfilmspolaren och garvade en hel del till filmen. Det var roliga effekter och inte direkt skrämmande fär två luttrade skräckfilmsfanatiker medan kompisen som inte ser på skräck i vanliga fall fick en kudde att gömma sig bakom. ”Men åh varför ser jag på sånt här, åh nej mu kommer det hända något, åh vad jobbigt det är….” lät det från bakom kudden. Vi andra två skrattade ännu mer. För det här är en skräckfilm med en skön form av humor, Sam Raimi måste ha haft roligt när han gjorde filmen. Andra gången jag såg filmen var tillsammans med sambon och jag visste precis vad som skulle hända men ändå hoppade jag till. Hur kunde något bli mer skrämmande av att jag visste. Mysko men det var kul att få lite adrenalinrushar.

Filmen handlar om Samantha som arbetat på en bank. Hon vill hemskt gärna gå vidare i karriären på banken och för det krävs att hon visar lite framåtanda och beslutsamhet, annars går jobbet till den äckliga fjäskande nya killen. Samantha bestämmer…Läs mer →

Bion i Luleå körde smygpremiär av Oren Pelis överhypade  Paranormal Activity 9 dagar före den riktiga Sverigepremiären som skall vara fredagen den 13:e november. Givetvis var jag där, en skräckrulle får man ju inte missa.

Man har kunnat läsa i tidningarna om hur otroligt skrämda biobesökare i USA har blivit av denna film. Marknadsföreningen har skett genom att man visar klipp på hur rädda ”screening audience”-publiken blev i trailern. Jag valde som tur är att inte se trailern innan filmen, hade jag gjort det hade filmen blivit förstörd. Så se den INTE om du tänker se filmen.

Filmen har jämförts med Blair Witch Project och är en mocumentary dvs påhittad dokumentär med ”hittade filmer”. Båda har gjorts medextremt låg budget (ryktet säger 75000 och i regissörens eget hus med amatörskådisar) och filmerna har tydliga likheter men skiljer sig också åt en del.

I Blair Witch Project får vi tidigt en bakgrundshistoria, varför händer det som händer men i Paranormal Activity får ingen bakgrundsförklaring alls vilket gör att det känns tunt. Men skräckmomenten är mer överraskande i Paranormal Activity för här händer det ju faktiskt något det är…Läs mer →