Kategoriarkiv: Humor

Januarimorgon -10, framför datorn. Med halvslutna ögonlock och uppenbart ointresse konstaterar jag att ännu en svensk komediserie har tv-premiär i helgen. Förhoppningarna är stora, tittarna förväntat många. Jag skummar rollistan. Bra stall med skådisar skulle den förvisso ha; Rheborg, Bornebusch, Herngren och Skäringer. Dock är det svårt att tagga till när ovan nämnda aktriser och aktörer figurerar i princip överallt just nu. Med andra ord; jag tittar inte.
Men det gör alla andra.Och så där lagom tjurigt sent kryper jag till korset, medan jag muttrar någonting ohörbart om svensk igenkänningshumor till dödsdagen och “det där förbannade Killing-gänget”.

Jag ser hela boxen i ett svep, hela säsong ett sväljer jag, och när den är slut är jag faktiskt rätt slut också. Mitt leende har under tiden stelnat så många gånger att jag glömt att räkna, jag vet liksom inte riktigt om detta är känslan efter en komedi eller en skräckfilm, och om det i så fall är en bra grej eller inte?

Anledningen till min ambivalens är nog flera. Det är hyfsat ovanligt med komediserier som driver med lattemorsor och grillande pappor, deras hetsande och tillkortakommanden. Oftare ser vi…Läs mer →

Många barn vill känna sig som prinsessor, vara speciella, bli hyllade och eftertraktade. En sådan person är Maja som bor i potatisstan Alingsås, 6 mil nordost om Göteborg. Maja drömmer om att bli skådespelerska men tyvärr har samhället en ganska stereotyp bild av hur en skådespelare skall se ut. Filmen bjuder på humor, tårar och kärlek till det man brinner för.

Jag gillade Prinsessa, hur Maja verkligen brinner för att bli skådespelare hur hon inte låter något stå oemotsagt även om det ibland blir lite för mycket. När hon träffar Erika som brinner för dokumentärfilm uppstår ett symbiost förhållande, de behöver varandra. Maja vill nyttja dokumentären för att få visa vem hon är medan Erika som kämpar för att göra karriär som filmare och kunna betala sina räkningar. Filmen kretsar kring dessa två personer men då och då är även Majas mamma med, spelad av Maria Lundqvist. Mamman är aningen hysteriskt och verkar ta ut all sin egen frustration och besvikelse på Majas drömmar. Zandra Andersson som gör Moa spelar med en enorm inlevelse, man kan ju börja undra om hon själv mött några av de fördomar som Maja får möta…Läs mer →

Jag skall inte se svenska komedier, det funkar inte. Jag måste ha en skämskudde och öronproppar. Jag klarar bara inte av när det skall ljugas, döljas och hållas saker hemliga. Så att se Farsan blev precis så där jobbig som jag anade. Såg filmen med hela familjen och ungarna garvade likaså sambon så det är väl jag som är felkonfigurerad.

Filmen kretsar kring personalen på Jörgens Cykel och deras närmaste. Först och främst har vi Jörgen själv, en mjukisman som är lite väl mjuk, han blir rent ut sagt riktigt töntig fast jag gillar att han bär cykelhjälm. Saken blir inte bättre av att hans mamma jobbar på firman och daltar med honom.  Jörgen tror att hans fru vill ha honom lite hårdare, med tatuering och allt. Det blir inte riktigt som han hade tänkt sig.

Aziz (aka Farsan) sätter Jörgen i ”hård-man-skola”, visar hur han skall tuffa till sig lite och våga sätta ner foten. Aziz är liksom man ut i fingerspetsarna och vet precis hur en man skall vara mellanöstern-style. Azizs fru dog för många år sedan och nu börjar det bli dags att hitta en ny kvinna men Aziz verkar inte ha uppdaterat…Läs mer →

Katherine Heigl fick sitt genombrott i Frey’s Anatomy och har därefter gjort vad som verkar vara ungefär samma film om och om igen, i alla fall om får gå dessa posters eller vad tror ni?

Känns som att ”Män är från Mars, Kvinnor är från Venus” börjar bli lite tjatigt.

Nu har jag inte haft nöjet att se Ridley Scotts nya Robin Hood än. Men det känns som om det ligger nåt i den här videon från Collegehumor.com…

Jon tipsade er om myspysfilmer i höstmörkret själv ser jag ju gärna hösten som högtiden för skräck. Det är mörkt ute, man tänder gärna levande ljus och kan lätt komma i skräckstämning.

Vädret ute påminner dessutom ofta om det i filmerna, dimmigt, ruggigt, grått och regnigt och gärna en liten höststorm som viner i knutarna. Själv går jag gärna på bio på hösten och nu i dagarna tänker jag se Paranormal Activity och Zombieland, den sistnämnda är ju dock en humorfilm men med zombies.

I DVD/Blurayväg väntar My Bloody Valentine, Drag me to Hell (också den kan man nog skratta åt har jag hört) samt remaken av Day of the Dead och ser man den måste man nästan först klämma Dawn of the Dead och ser man den måste man ju bara se den roliga Shaun of the Dead också.

Många ställen som säljer DVD har alltid skräckrea så här i Halloweentid…Läs mer →

Død snø är en norsk nazi-zombie-rulle, inte den vanligaste filmtypen direkt. Den är klassad som skräckkomedi och det stämmer väl. Man får inte förvänta sig en gravallvarlig skräckrulle utan det här är humor och vi filmnördar får oss några roliga referenser. Tankarna är inte långt ifrån Braindead och jag anar att man flirtar med denna kultfilm av Peter Jackson bland annat när man låter en av huvudrollsinnehavarna just bära en Braindead t-shirt. Sam Raimins Evil Dead är givetvis inte heller den långt borta utan vi kan snabbt bocka av flera likheter, vrickad historia, lite naket, det viktigaste i filmen är hur folk dör, gärna så brutalt som möjligt, ironi och humor är en stor del av berättelsen. Så gillar du den typen av film, ja då kommer du gilla Død snø.

Ett gäng läkarstudenter åker på en påsklovvistelse i norska fjällen, 4 killar och 4 tjejer (såklart), en av dessa tjejer är lite sportigare än de andra så hon skidar till stugan istället för att åka bil med de andra. I killarnas bil avhandlas vem filmnörden skall få ligga med och överlevnadstips om man hamnar i en…Läs mer →

Battle Royale (Batoru rowaiaru) är en kultfilm som legat osedd väldigt länge så det var liksom dags att ta tag i den. Vissa filmer mår bra av att ligga på lager ett tag andra motsvarar inte riktigt förväntningarna efter så många år. Den här hade nog varit betydligt bättre att se när den kom ut och med en mer korrekt beskrivning. Mest för att jag på senare år sett så många gorefilmer som haft bra effekter, man bli lite kinkigare då. Men det är en bra film.

Temat kan beskrivas som Robinson på stereoider fast med barn samt att ”utröstningen” är betydligt brutalare. Endast vinnaren lämnar ön levande.

Filmen baseras roman med samma namn skriven av Koushun Takami och är placeradkring millenieskiftet och inleds med:

At the dawn of the millennium, the nation collapsed. At fifteen percent unemployment, ten million were out of work. 800,000 students boycotted school. The adults lost confidence, and fearing the youth, eventually passed the Millennium Educational Reform Act—AKA: The BR Act…

De japanska myndigheterna inser att de håller på att förlora slaget mot ungdomsbrottsligheten, skolk, våld och droganvändningen och man bestämmer sig för…Läs mer →

Three extremes (Sam gang yi) är en samlingsskiva där tanken är att tre regissörer från tre olika länder gör en varsin kortfilm. Filmerna är alla klassade som skräck men det är mer psykologisk/intellektuell skräck än läbbiga scener eller stark spänning.

Jag väljer att recensera dem var för sig eftersom det är tre olika filmer som inte på något direkt sätt knyter an till varandra. Först ut är Cut, film nummer 2 på skivan som inleds med Dumplings, som jag mer troligt kommer recensera i sin fullängdsversion, och den sista heter Box.

Filmen Cut är regisserad av sydkoreanske regissören Chan-wook Park som nog är mer känd för sin Vengeance-triologi (Hämnarens resa, Old Boy – hämnden och Lady Vengeance). Cut är hans första skräckfilm, men så skrämmande är den inte direkt. men innehåller några scener som får mig att inte vilja se och visst sitter jag på helspänn emellanåt.

Filmen handlar om en ung filmregissör vid namn Ryu som håller på med sin senaste film. Efter dagens slut åker han hem och finner huset tomt, var är frun?…Läs mer →

Som Tim Burtonälskare hade jag på något sätt lyckats missa Big Fish film när den gick på bio och sen har det liksom aldrig blivit av att jag sett den. Men en dag åkte den in i spelaren och åh vilken underbar härlig film.  Som vanligt med Burton, lagom skruvad handling och vackert foto. Förväntningarna på filmen infriades den var härlig och oerhört vacker. Den kommer jag se fler gånger.

Tim Burton är är sagomästare som är som bäst när filmerna är lite halvskruvade och drömlika. Filmen handlar om Edward Bloom, en man som hela livet har berättat de mest fantastiska historier, om och om igen, för alla som vill och inte vill höra på. Och den mest berömda är den om den stora fisken han fångade samma dag hans son föddes. Ingen vet hur mycket av berättelserna som är sanna och vad som bara är rena fantasier. Edward Bloom och hans son Will kom ihop sig på sonens bröllop eftersom pappan inte kunde låta bli att berätta sin fiskarhistoria och vara i centrum ens på bröllopet. De talade inte med varandra på 3 år men…Läs mer →