Kategoriarkiv: Övrigt

Vi kommer aldrig få en ny Exorcisten men exorcism-filmerna fortsätter komma. De kommer från ett USA där religion står mot forskning och förklaringarna av det oförklarliga står mot varandra i olika läger. The Last Exorcism gör först ett roande angrepp på den kristna förkunnelse-fanatismen men glider bort både från sin ursprungliga välvilja och det valda dokumentära greppet.

Cotton Marcus (Patric Fabian) är en pastor som trots en religiös övertygelse också ser människans vilja att tro på det det övernaturliga och exorcismen som en verkbar placebo-effekt för besatta han besöker. Ett dokumentär team på tre personer följer honom till vad som verkar vara ännu ett rutinuppdrag men hos den lilla isolerade familjen där den 14 åriga dottern Nell (Ashely Bell) har mer än pubertala problem händer saker som får honom att tvivla åt båda på sina principer.

The Last Exorcism med Hostel-regisören Eli Roth som producent är, för att vara en Amerikansk mainstream-skräckfilm anno 2011 förvånansvärt återhållsam. I tradition av en besatt Selma Blair från 1976 förväntar man sig när kungen av tortyr-porr står bakom ännu en växel av kaskadspyor, obsceniteter ur flickmunnar och anatomiska chockeffekter. Men återhållsamheten börjar fyllas av…Läs mer →

The Social Network var inte den enda filmen under förra året där mötesplatsen spelade en central roll. Catfish var en dokumentär som en thriller-inspirerad trailer lockade en liten festivalpublik och diskussioner kring dess innehåll som äkta vara eller inte. Oavsett vad som är sant, ser man bortom marknadsföringen hittar man ett fascinerande drama fångat av en slump med en stor dramaturgs vändingar.

(Läs mer…)

Gör du slagsmålsfilm, spar inte på slagsmål. Det är ett ganska enkelt recept som funkar som oftast. Typ makaroner och kötbullar. Det finns undantag självklart som Crouching Tiger Hidden Dragon, Hero eller House of Flying Daggers, filmer lika vackra och filosofiska som sina fighter – sällsynt gourmet-mat. Men då ska du ha en kock att laga dem också.

(Läs mer…)

Nyligen vann Trolljägaren det Norska svaret på Oscar. Om vi ser till oss i Norden som liknande filmländer är det ett enormt kliv framåt – den nordiska genrefilmen har varit en förträngd, sällan satsad på av de stora finansiärerna och än mindre uppmärksammad av kritikerna. Trolljägaren är därför en glad överraskning – en mockumentär om en grupp ungdomar som råkar på Norges enda trolljägare och varelserna han är satt hålla i schack.

(Läs mer…)

Så mycket som den här typen av texter alltid är subjektiva så bör det finnas ett mått av objektivitet i hur man väger de olika delarna mot varandra för att komma till ett slutgiltigt omdöme. Jag kommer inte kunna göra det i det här fallet. Därför kommer det här inlägget innehålla en gästrecension.

(Läs mer…)

Tråkigt nog hinner jag ju inte recenssera och ha åsikter om allt i filmvärlden – vilket är synd. Jag hade nog sett det som en möjlig karriär. Mitt tips är att dock att vända sig till en som i stort sett gör det och det är Mark Kermode på BBC.

(Läs mer…)

När jag första gången såg trailern för Unstoppable så garvade jag och min kompis högt. Det var omöjligt att ta premissen om hur ett obemannat godståg fyllt med explosiva ämnen skenar genom en delstat, dramatiskt illustrerat med bilder på hur hästar, bilar, ett annat tåg fyllt med glada skolbarn är i dess väg, på allvar. Det är ändå vad filmmakarna gjort med katastrofala resultat.

(Läs mer…)

Vad tror ni? Blir det bra eller? Har inte alla Marvels superhjältar brottats mer med temposvårigheter än med skurkar i sina förstafilmer?

(Läs mer…)

The Social Netowork, a.k.a ”Facebook-filmen” var kanske inte på papperet samma stjärna, eller komet om man så vill, som hemsidan var i sin teori kring sammanlänkande nätverk. Uppkomsten kring sidan och därmed dess centrala grundare Mark Zuckerbergs berättelse kan tyckas vara en serie bråk, möten och uppgörelser. Men precis om världens mest populära sociala media idag är fyllt av triviala vardagsuttalanden och ett poserande statusspel så uppstår inte det intressanta i dessa enskildheter men i dess sammanhang och de djupare psykologiska perspektiven de ger.

(Läs mer…)

En halvtimme in i Tree of Life reser sig två yngre tjejer i den intima salongen, väskor och allt, och kommer inte tillbaka. Det här är inte ett betyg på filmens kvalitet. Det visar däremot på hur viktigt det att veta vad man ger sig in på. Tree of Life är inte ett familjedrama med Brad Pitt som fadern i familjen, det är en kritiskt sakral lovsång om livet om det någonsin gjorts en och tjejerna lämnade just kyrkan.

(Läs mer…)