Kategoriarkiv: Recension

Hayao Miyazaki vet hur en saga ska bakas.

Blanda följande ingredienser:

• Härliga karaktärer
• Ett mystiskt halsband
• Luftpirater
• Militära verksamheter
• Flygande ö
• Blandat med en känsla av magi

Låt filmen rulla  i 124 minuter, resultatet blir ”Laputa / slottet i himlen”.

Under filmens gång får vi följa den föräldralösa pojken, Pazu. Hans dröm är att följa i sin fars fotspår, att hitta den legendariska flygande staden Laputa, en högteknologisk civilisation som dominerade världen en gång i tiden.

Äventyret börjar en kväll, då han får syn på en flicka som faller från skyn. Pazu lyckas fånga flickan i famnen. Sheeta som flickan heter, äger ett halsband, vilket snart visar sig vara ett eftertraktat objekt. Det dröjer inte länge innan de måste fly staden och ge sig ut på ett oförglömligt äventyr. (Läs mer…)

The Skin I Live In är en komplex film om hämnd och familjedraman kryddat med mycket passion. Antonio Banderas spelar Robert, en framgångsrik kirurg vars fru dött i en bilolycka, något han aldrig lyckats komma över. Han håller sin patient, den mystiska kvinnan Vera inlåst i ett rum i sin stora villa. Den stora frågan är vem hon egentligen är och hur hon hamnade där, vilket vi successivt får reda på genom tillbakablickar. Filmen berättas i ett lugnt tempo, stundtals lite för lugnt i mitt tycke, men utan att spänningen går förlorad allt för mycket.

Elena Anaya som spelar Vera gör en känsloladdad rolltolkning i kontrast till den mer tystlåtne och rationelle Robert. Båda spelar mycket bra, även om jag tycker att det är svårt att sympatisera med någon av karaktärerna. Musik och scenografi är på topp och filmen har den speciella stämning som Almodovárs filmer brukar ha.

The Skin I live in liknar inte riktigt någon film jag sett tidigare, på gott och ont. Om du gillar filmer med passion, komplexa karaktärer och oväntade händelser kan jag rekommendera The Skin I Live In, en film…Läs mer →

I denna underbara Studio Ghibli-produktion får vi följa unga Kiki som endast är 13 år. I hennes värld är magin en del av vardagen. Människor och häxor lever sida vid sida. Kiki är häxpraktikant och måste bege sig ut och praktisera i ett år. Hon lämnar familj och vänner på landsbygden för att starta sin praktik i storstan. Hur kan en häxpraktikant försörja sig utan kunskap om bryggblandning, spåkulor eller trollkonster? Det enda Kiki kan någorlunda väl är att flyga på sin kvast. Med hennes enda vän, en talande katt, startar de upp en budfirma.

Till skillnad från Studio Ghiblis andra berömda titlar som ”Nausicaä” , ”Prinsessan Monoke” och ”Laputa slottet i himmelen” finns det inga episka strider.

Filmen lunkar fram i långsam takt och berättar sin fina saga. Trots detta finns Ghibli-magin kvar. Detta  är en mysig film om en flickas uppväxt.

Liksom det verkliga livet stöter hon på nedgång och framgång, träffar nya människor och utmaningar.

Filmen har många år på nacken. Den släpptes i Japan 1989 men Disney gjorde en nylansering 1998.

Tecknarstilen är underbar, karaktärerna känns levande och man fattar lätt tycke för dem.

Dagens filmer är ofta ganska hetsiga,…Läs mer →

In Time utspelar sig i en framtid där tid bokstavligen är pengar. Alla människor är genetiskt modifierade för att sluta åldras vid 25 år men du lever bara ytterligare ett år, såvida du inte kan tjäna ihop mer tid. Varje person har på armen siffror som digitalt visar hur lång tid de har kvar att leva.

Filmens huvudperson är Will (Justin Timberlake) som bor i ett fattigt område där de flesta har dagar, om inte timmar kvar på sina klockor, de jobbar hårt för att tjäna in mer tid men vaknar varje dag upp med mindre tid på sin arm än de hade morgonen innan. I filmen möter Will Sylvia(Amanda Seyfried) som kommer från ett av de rikaste områdena. Där har folk århundraden eller mer på sina klockor och kan i praktiken leva för alltid.

Filmen är en actionfilm men försöker samtidigt skildra orättvisor i vår värld på ett nytt och förvånansvärt effektivt sätt. På det stora hela en underhållande och sevärd film.

Tony Gunnarsson, PriceRunner

Hitta bästa pris på In Time på DVD
…Läs mer →

Nalle Puh och hans vänner är åter samlade för ett nytt äventyr. En morgon vaknar Puh med kurrande mage. Till hans förvåning så har all honung tagit slut i huset. Jakten på honung leder Puh till Ior, som har blivit dystrare. Ior har nämligen tappat bort sin svans.

De får hjälp av sina vänner. Kristoffer Robin är dock borta och kvar finns en lapp, som nämner en ny främling i Sjumilaskogen. I samlat gäng, beger sig alla ut för att hitta svansen och lösa mysteriet med främlingen ”Baksen”.

Disney har hittat tillbaka till rötterna. Filmen är handtecknad till skillnad från många dagens dataanimerade barnfilmer. Nalle Puh är en mysig barnfilm,  som kan ses av vuxna. Med gott hjärta, fyndiga dialoger och knasigheter luras det fram små leenden hos alla.

Filmen är ca 60 min vilket är lagom långt för en tecknad film.

Hung Ta, PriceRunner

Hitta bästa pris på Nalle Puh / Nya äventyr i Sjumilaskogen på DVD
Hitta bästa pris på Nalle Puh / Nya äventyr i Sjumilaskogen…Läs mer →

Svensk skräckfilm är vi inte bortskämda med så jag såg fram emot att få se Psalm 21. En film med religion som tema med inslag av övernaturlighet låter ju som en bra grund för att få bli skrämd. Och med tanke på att Per Ragnar gjorde en strålande insats i Låt den rätte komma in, hade denna ju potential på skådespelarsidan i alla fall men tyvärr kommer filmen inte ens i närheten av Låt den rätte komma in.

(Läs mer…)

Ämnet är boxning, men The Fighter är mer drama än blod och svett i en fyrkantig ring. Filmnen är  David O. Russels verklighetsbaserade – fria – tolkning av Dicky Eklunds och Micky Wards strid mot omvärlden, med varandra och sin familj. Och Christian Bale står för ett enastående skådespeleri som en före detta boxare som hamnade i drogmissbruket efter en smått misslyckad karriär.

Den äldre brodern Dicky använder sin erfarenhet för att träna upp Micky Ward, medan deras mor har jobbet som agent. Fighten som ska sätta familjen tillbaka på boxningskartan präglar inledningen, men som snart byts ut mot den verkliga kampen – mot livet. Dickys uppercuts och och adrenalinruschar har bytts ut mot crackrus och ett okontrollerbart liv där allt i hans värld handlar om just hans villkor.

Här får vi en välregisserad film som inte häver ur sig en massa krystade visdomsord, den är relativt avskalad från citat någon egentligen kommer att minnas, istället talar händelserna sitt tydliga språk – ilska och frustration över andra personers val, en drogmissbrukare som inte vill se verkligheten med öppna ögon och folk som bara ser…Läs mer →

Sorry fantastiska Jon-kollega, men jag känner mig tvungen. Skarpt, lätt cyniskt och väldigt intressant skrivet om Darren Aronofskys nya bebis., uppfriskande med någon som inte sjunger med i lovsången, MEN – jag håller inte alls med. Black Swan är en fantastisk film.

Agree to disagree..? Här kommer i alla fall min syn på saken.

Inledningsvis vill jag bara säga att en subtil film med finstilta förändringar hos karaktären och små gester hit eller dit hittar ni såklart inte här, halva poängen är ju att den är utformad som en opera, eller mer – en balett, och därför fläskar den på med extra allt och skriver oss på näsan vad gäller alla karaktärers funktioner och utveckling.

Jag tänker “Carrie” av Brian De Palma från 1976 (baserad på en Stephen King-roman). Den arbetar också med övertydlighet som ett redskap istället för någonting man försöker att undvika. Från mobbad till balens drottning, från religös fundamentalism…Läs mer →

Åh, Don Draper… Aldrig har väl ett regelrätt svin varit så tilldragande som du.
Draper, är en otrogen, självgod, arrogant lögnare som bossar friskt med både familj och anställda på Sterling Cooper Advertising Agency. Tillsammans med sina kollegor och anställda driver han olika kampanjer för diverse storföretag, samtidigt som han hinner med en tre, fyra älskarinnor, familjeliv och tre paket cigg om dagen. Alltid parat med en snygg drink i andra handen och ett arrogant leende på läpparna. Suck.

Serien börjar ganska makligt, men kommer igång under tredje skivan i boxen om fyra. Dock är jag osäker på ifall det mest beror på att jag mjuknat lite ungefär då. Till en början kan jag nämligen inte sluta störa mig på hur sjukt karaktärerna beter sig. Sånt ignorant, dekadent, sexistiskt och lögnaktigt beteende har jag aldrig tidigare sett på min television!, vill jag skrika och snörpa på munnen. (Trots att jag råkat se både Kungarna av Tylösand och Paradise Hotel ett antal gånger i mitt liv).

Jag känner mig som…Läs mer →

Gränsen är en frisk fläkt inom svensk film. Inte bara för att det är något så ovanligt som att den behandlar andra världskriget ur vårat lands synpunkt utanför att den levereras med ett fantastiskt manus där ingenting är förutsägbart.

Allt börjar med ett litet grådaskigt lugn. Giftemål och barn planeras, där männen emellertid inte får någon permission från sitt arbete att hålla uppsikt över landets gränser och vägspärrar. Under det andra världskriget försvan emellertid 300 svenskar spårlöst, och detta är handlingen om sex av dessa som utstationeras på gränsen till det naziockuperade grannlandet Norge.

Här handlar det inte så mycket om hjälteinsattser, istället fokuseras det på den emetionella biten och en rejäl dos spänning. Både iscensättningen och manuset levererar i symbios, och även om det lånats från liknande filmer känns Gränsen fräsch och egen. Den kalla likgiltigheten mot liv i krigets verklighet, och känslorna som drabbar soldater ute i fält är exempel två punkter som porträtteras väl.

Skådespelarnas insattser är emellertid något ojämna. Men trovärdigheten lyser ändå igenom eftersom dess karkatärer och band mellan varandra är så pass välsvarvade som de är. Gränsen känns äkta ,…Läs mer →