Kategoriarkiv: Trailer

Oavsett hur mycket matchmaking-sajter, relations-experter och dina vänner i parrelationer påstår motsatsen står en sak klart: dating är komplicerat. Kanske har det aldrig varit sannare än för Scott Pilgrim, killen som börjar träffa en tjej med en minst sagt diger historia av avslutade förhållanden. Eller vad sägs om att som ny kille behöva slåss mot sju onda ex?

Baserad serietidningen med samma namn av Brian Lee O’Malley har regissören Edgar Wright (mannen bakom de två personliga komedifavoriterna Shaun of the Dead och Hot Fuzz) satt ihop en film vars visuella stil sparkar röv så det bokstavligen slår gnistor. Med formspråk med lika delar hämtat från en 8-bitars tv-spelskultur och serierna själva visar Wright än en gång att står bland det formmässigt mer innovativa regisörerna idag. Jag kommer köa för biljett. Kolla trailern:

Tanken lät ju god, Planet 51 är en helt ny värld, men skrämmande bekant. Denna gång är det vi människor som är utomjordingar, även om det är dom som är gröna. Så vad kan de ha hittat på för skruvat med den där världen var min tanke när filmen skulle avverkas.

Inget skruvat alls är svaret, visst de är gröna men så mycket mer än så är det inte.

Planet 51 är som USA på 1950-talet, extremt stereotypt dessutom. Kika på vilken film som helst som utspear sig på den tiden och du har hur det ser ut på denna planet. Det enda som skiljer sig är väl att bilarna är lite rundare och flyger fram. Filmerna som går på bio och serietidningarana barnen läser handlar om den stora invasaionen från rymden. Mammorna verkar vara hemmafruar och papporna jobbar, veckan avslutas med en barbeque i trädgården. Inget nytt alls under solen förutom att ett rymdskepp ramlar ner.

Ur rymdskeppet studsar en NASA-astronaut som på hederlig amerikansk manér dunkar ner en flagga för att visa sin erövring. Såg han inte husen, bilarna folket innan han landade? Man kanske blir lite virrig av att…Läs mer →

Fick Pope Joan – Påven Johanna som recensionsexemplar och det är jag glad för, inte det faktum att jag fick filmen gratis utan det att jag annars aldrig hade plockat ner den från filmhyllan och köpt/hyrt och därmed missat denna underbara film. Filmen bygger på Donna Woolfolk Cross bok med samma namn som i sin tur bygger på en legend om att det en gång i tiden, år 855, har funnits en kvinnlig påve, påvinna. Eller är det en legend eller sanning, varför försvann hon ur historieskrivningen? Är det så skamligt att hon var kvinna?

Det var en jobbig film att titta på, Johanna växer upp i en familj med en mamma som i smyg håller kvar vid sina hedniska riter, pappa som är byns kristna präst och två bröder som skall bli lärda män om pappan får som han vill. Lilla Johanna är inte värd ett skvatt, pappan är djupt besviken när hon föds och han förnekar henne all form av bildning. Men Johanna har tur, en lärd man som kommer till byn inser hennes begåvning och lovar att träna henne och ena brodern. Pappans sätt att behandla…Läs mer →

Me & Orson Wells är en historisk fiction om tiden innan Orson Wells blev den storhet han anses vara idag. Tiden innan Citizen Kane och radioversionen av Världarnas krig. Filmen utspelar sig kring 1937 när Orson Wells har grundat teatersällskapet på Mercuryteatern och sätter upp Shakespears Julius Ceasar. En uppsättning där miljön blivit flyttad till ett fachistiskt Mussolini-Italien, var det pga Orsons genialitet eller helt enkelt för att ha inte hade råd med kulisser och kostymer?

Vi får följa med en vecka under de hektiska och kaotiska förberedelserna där mycket av tiden går åt till att vänta på den något speciella Orson Wells. Richard, en tonåring  som brinner för att bli skådespelare lyckas i sista sekund av en slump få en roll i uppsättningen men han har aningen svårt att anpassa sig efter de regler som råder, regler som alla handlar om att följa Mr Wells minsta lilla vinkning hur absurd den än kan te sig.

Zac Efron mest känd från High School Musical spelar Richard Samuels helt ok, han passar bra som denna självsäkra, unga och talangfulla yngling men han bleknar i scenerna med Christian McKay…Läs mer →

Ytterligare en film där man istället för att ge filmen en svensk titel valt att ge den en ny engelsk titel. I original heter denna Puccini for Beginners medan den i svensk utgivning fått det töntiga namnet Triangle of Love. Men namnet symboliserar å andra sidan rätt väl vad det handlar om – triangeldrama.

Operaälskande författarinnan Allegras flickvän Samantha gör slut helt plötsligt en kväll och Allegra verkar inte fatta någonting alls om vad Samantha yrar om när hon säger att Allegra är livrädd för fasta långvariga förbindelser. Allegra dras till problematiska förhållanden men har ändå några ex som vänner. På en fest träffar Allegra Philip och helt oväntat faller hon, den urlesbiska kvinnan, för en man och de tillbringar natten ihop. Dagen efter springer hon ihop med Grace på en biograf och de dras till varandra. Grace är kvinnan som Philip är på väg att bryta med eftersom förhållandet ha gått i stå men det vet givetvis inte Allegra någonting om. Så samtidigt som Philip lämnar Grace för Allegra träffar Allegra dem båda och har fullt sjå med sina två förhållanden men alla är lyckliga. Det är bara…Läs mer →

När jag skrev recensionen för Saw V skrev jag ”Sista (?) delen i Saw-recensionerna”. Tidigare har Saw, Saw II, Saw III och Saw IV recenserats.” Nä det var inte sista delen det kom en Saw VI och en sjunde är på väg. Snacka om att mjölka ur konceptet så mycket det bara går. Sexan slutar väldigt öppet och tydligt att här finns rum för en fortsättning men resten av grundberättelsen känns avslutad nu så vad kan de hitta på härnäst. Ja ja det lär vi ju få veta när den kommer för som ett hängivet Saw-fan kan jag säkerligen inte skippa den heller men nu över till vad jag tyckte om Saw VI.

Den är en del i en serie där filmerna bygger väldigt mycket på varandra. Den går säkert att se fristående men då kan man nog inte vara beredd på att förstå allt eftersom bakåtreferenser sker helt utan förklaring. Vi som tittar förväntas veta vem personerna är och vilken roll de haft i handlingen tidigare. De är trevligt för oss som…Läs mer →

Vägen som baseras på romanen med samma namn av Cormac McCarthy (som även skrivit romanen bakom No Country for Old Men) var en film som helt hade gått mig förbi. En dag damp den ner i brevlådan och jag och sambon sprättade plasten på den några dagar senare. Ingen av oss visste vad som väntade, vi läste inte ens baksidetexten. Det enda lilla jag visste var att det var en dystopi, det tack vare en kommentar på min recension av Toffs bok: med kommentarer av Muham Bentson på pocketblogg.se. Att det är en dystopi kan även anas av omslaget, de ser riktigt härjade ut, det finns ingen himmel och i bakgrunden brinner det och ett evigt regn faller.

Vägen utspelar sig i en okänd framtid allt är fint och vackert, vanligt. En man (Viggo Mortensen) och hans fru (Charlize Theron) väntar barn och glädjs åt stunden som väntar. Men så händer något vi får aldrig riktigt veta vad, någon form av naturkatastrof slår ut allt, kanske är det klimatförändringen? Djuren och allt levande i naturen försvinner och nästan alla människor är borta och de få som är…Läs mer →

Jag har tidigare sett Män som hatar kvinnor (recension) och Flickan som lekte med elden (recension) så det var ju nästan tvunget att se Luftslottet som sprängdes också man man inte lämna en triologi efter 2 filmer. Filmen är nog helt oförstålig om man inte sett Flickan som lekte med elden för för hela berättelsen bygger på att man förstå vad som hänt där. Så det är en triologi i dess rätta bemärkelse, de hänger ihop allihop.

Precis som med de övriga filmerna har man en fördel av att ha läst böckerna, man kan fylla i där filmen saknar men samtidigt blir det lite tråkigt när man vet precis vad som händer.

Vi kastas rakt in i handlingen, Lisbeth ligger på sjukhuset och vi får några korta minnesbilder om vad som hänt innan det men inga förklaringar. Lisbeth skall åtalas för mordförsök på sin egen far och Mikael Blomqvist är säker på att hon handlat i självförsvar och riskerar hela Milleniumredaktionens liv för att bevisa Lisbeths oskuld.

Nästan hela filmen är en rätt trist  rättegång och de få actionscener som finns tappar i spänning när jag vet…Läs mer →

Sitter och skummar igenom bioprogrammet och de premiärer som varit/kommer snart och fastnar för Adam Elliots Mary & Max.

Vid första anblicken av bilderna från filmen kan man lätt tro att det är en lättsam barnfilm, det är nämligen lerfigurer som har huvudrollen.

Men temat i filmen är personlighetsstörningar och det låter ju inte så lättsamt direkt, Jag kommer osökt att tänka på klassiska  Bill och hemliga Bolla som berättar om autism. I Mary & Max är det Asberger som är temat och frågor om självmord, försummelse, depression och ångest lyfts fram i filmen. Filmen bygger på brev mellan australiensiska Mary som är 8 år när filmen börjar och Max en ateistisk jude i New York 44 år i början. De brevväxlar i 18 år och beskriver sina liv och människorna runt om dem man får följa Marys resa mot vuxenlivet och Max väg från medelålder mot ålderdom via de upp och nedgångar livet bjuder på, kanske lite fler än för vanligt folk hos dessa två.

Adam Elliot har tidigare gjort Harvey Krumpet, en oscarsbelönad kortfilm som finns i sin helhelt på YouTube och kan ses här:

Även den handlar om en person som inte…Läs mer →

Fick Flickor i karriären av Atlantic film och valde att se på den när jag hade 3 timmar över på Arlanda. Kröp upp i en soffa med datorn och stoppade i filmen. Hade ingen aning vad som väntade mig då baksidetexten var extremt kort:

Sexfaldigt Oscarnominerade Mike Leigh följde upp Hemligheter & lögner med ännu sen succé; Flickor i karriären, med bl.a. Katrin Cartlidge och Andy Serkins. När Annie och Hannah träffas för första gången på sex år är de båda lyckade karriärkvinnor. Men under ytan plågas de båda av ungdomens neuroser och det är hög tid att göra upp med det förflutnas demoner.

Så vad handlar filmen om? Tja det var nog inte så mycket mer än det som stod där på baksidan, men så där värst lyckade i karriären kändes det inte  som de var i alla fall inte en av dem, man får inte veta så mycket om deras yrkesliv över huvud taget så titeln känns väldigt malplacerad.

Största delen av filmen upptas av deras tankar tillbaka i tiden, när de studerade och delade lägenhet under fyra år i London. Annie flyttar sedan tillbaka till sin hemstad medan…Läs mer →