Recension: Flickan som lekte med elden
F
lickan som lekte med elden är en mellanfilm, precis som boken var en mellanbok i trilogin om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander. Det är nog ingen film man går och ser fristående utan att antingen sett film ett och planerar att se film tre eller läst Milleniumtriologin. För som fristående film lär den vara obegriplig. Men som svensk thriller tycker jag den är ok, men så har jag läst böckerna också och kan fylla på det som tappas bort.
Filmen slösar ingen tid på att introducera karaktärerna eller Millenium (även om det är med mer Millenium i denna film än i Män som hatar kvinnor). Vi förväntas förstå hur lilla omyndigförklarade Lisbeth har kunnat köpa en lägenhet för 25 miljoner, vi måste också veta att hon är en skärpt hacker för att förstå asphyxia-skärmarna som flashar förbi (fast mest använder hon ju mail). Vi får heller ingen…Läs mer →



Svenska polisfilmer verkar ha vissa kriterier de skall uppfylla och stolpig dialog är ett av dem tydligen. Jag satt hela filmen och retade mig på dialogen. Ordfattigare människor är nog svåra att hitta. Man väntade nästan på att de skulle dra till med ett norrbottnisk ”jo” som korthugget svar på allt.
Filmen handlar om hunden 


