Etikettarkiv: Bio

Sorry fantastiska Jon-kollega, men jag känner mig tvungen. Skarpt, lätt cyniskt och väldigt intressant skrivet om Darren Aronofskys nya bebis., uppfriskande med någon som inte sjunger med i lovsången, MEN – jag håller inte alls med. Black Swan är en fantastisk film.

Agree to disagree..? Här kommer i alla fall min syn på saken.

Inledningsvis vill jag bara säga att en subtil film med finstilta förändringar hos karaktären och små gester hit eller dit hittar ni såklart inte här, halva poängen är ju att den är utformad som en opera, eller mer – en balett, och därför fläskar den på med extra allt och skriver oss på näsan vad gäller alla karaktärers funktioner och utveckling.

Jag tänker “Carrie” av Brian De Palma från 1976 (baserad på en Stephen King-roman). Den arbetar också med övertydlighet som ett redskap istället för någonting man försöker att undvika. Från mobbad till balens drottning, från religös fundamentalism…Läs mer →

Redan när jag skrev recensionen för Saw VI visste jag att det skulle komma en Saw VII som sedemera blev Saw 3D. I förra recensionen skrev jag ”Snacka om att mjölka ur konceptet så mycket det bara går. Sexan slutar väldigt öppet och tydligt att här finns rum för en fortsättning men resten av grundberättelsen känns avslutad nu så vad kan de hitta på härnäst.” Och jag kan väl lite besviket säga, nada, zip, zero. Innerst inne hade jag hoppats på att Saw 3D skulle vara så mind-blowing som affischen försökte ge sken av men tyvärr nådde inte ens 3D-effekterna dit.

Jag lämnade biosalongen med blandade känslor, jag har verkligen älskat den torture-porn som Saw-serien har bjudit på och ja tortyrscenerna i filmen är läskiga, mitt sällskap fick stå ut med att jag greppade tag i honom under dem och ibland ville jag bara blunda. Men mellan de scenerna saknades allt det jag älskat med de tidiga Saw-filmerna, leken med orden, leken med semantiken, möjligheten att reflektera över livet och dess skörhet och testa den egna viljan att få livet tillbaka.

I denna film har man helt lämnat det konceptet bakom…Läs mer →

Bion i Luleå körde smygpremiär av Oren Pelis överhypade  Paranormal Activity 9 dagar före den riktiga Sverigepremiären som skall vara fredagen den 13:e november. Givetvis var jag där, en skräckrulle får man ju inte missa.

Man har kunnat läsa i tidningarna om hur otroligt skrämda biobesökare i USA har blivit av denna film. Marknadsföreningen har skett genom att man visar klipp på hur rädda ”screening audience”-publiken blev i trailern. Jag valde som tur är att inte se trailern innan filmen, hade jag gjort det hade filmen blivit förstörd. Så se den INTE om du tänker se filmen.

Filmen har jämförts med Blair Witch Project och är en mocumentary dvs påhittad dokumentär med ”hittade filmer”. Båda har gjorts medextremt låg budget (ryktet säger 75000 och i regissörens eget hus med amatörskådisar) och filmerna har tydliga likheter men skiljer sig också åt en del.

I Blair Witch Project får vi tidigt en bakgrundshistoria, varför händer det som händer men i Paranormal Activity får ingen bakgrundsförklaring alls vilket gör att det känns tunt. Men skräckmomenten är mer överraskande i Paranormal Activity för här händer det ju faktiskt något det är…Läs mer →

Flickan som lekte med elden är en mellanfilm, precis som boken var en mellanbok i trilogin om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander. Det är nog ingen film man går och ser fristående utan att antingen sett film ett och planerar att se film tre eller läst Milleniumtriologin. För som fristående film lär den vara obegriplig. Men som svensk thriller tycker jag den är  ok, men så har jag läst böckerna också och kan fylla på det som tappas bort.

Filmen slösar ingen tid på att introducera karaktärerna eller Millenium (även om det är med mer Millenium i denna film än i Män som hatar kvinnor). Vi förväntas förstå hur lilla omyndigförklarade Lisbeth har kunnat köpa en lägenhet för 25 miljoner, vi måste också veta att hon är en skärpt hacker för att förstå asphyxia-skärmarna som flashar förbi (fast mest använder hon ju mail). Vi får heller ingen…Läs mer →

Gick på District 9 utan några som helst förväntningar på att få se en bra film. Jag och sci-fi brukar inte vara någon höjdarkombination direkt. Men kompisar som sett den har sagt att det inte var så mycket rymdvarelser och sci-fitjafs utan man kan mer dra paralleller till annat. Det visade sig stämma, visst är det rymdvarelser med i filmen hela tiden men de fungerar mer som symbolik, för att slippa peka ut en grupp för att berätta om något som mänskligheten egentligen nog inte vill tänka på. Hur jävla hemska vi kan vara mot varandra.

Det är inte långa tankebanor som behövs för att hamna i judeutrotningen under andra världskriget eller apartheid i Sydafrika. Sydafrika är dessutom det land denna film utspelar sig i.

För nästan 30 år sedan stannade plötsligt ett stort rymdskepp över Johannesburg, det bara låg där helt stilla. Människorna beslöt sig tillslut för att bryta sig in i skeppet och fann där över en miljon rymdvarelser, svårt medtagna (parallell till flyktingar man idag hittar i containrar). Man tog ner dem på jorden och byggde ett läger åt dem, som sedermera blev en kåkstad, inhägnad och vaktad. Kriminalitet,…Läs mer →

Idag har Coco före Chanel premiär. En film om Chanels first lady Gabrielle Chanel. Huvudrollen spelas av fina Audrey Tautou som vi känner igen från Amelie från Montmartre.

Gabrielle’ Coco’ Chanel växte upp på barnhem efter att pappan lämnat henne och systern. Gabrielle blev en självständig kvinna som gick sina egna vägar. Hon fick tidigt lära sig att sy och arbetade som sömmerska om dagarna och sjöng på kabaré om kvällen. Som fattig kvinna var alternativet att hitta sig en rik man att bli älskarinna till men det lockade henne inte.

Coco var en rebellisk person som gillade att göra uppror mot konventionerna, framför allt om hur en kvinna skall föra sig och vara klädd. Coco har någon gång sagt ”möjligtvis duger män till att ha sex med fast det är ju verkligen synd att det behövs en man till det” ett devis hos säkerligen stog fast vid fram tills det att hon träffade kärleken med stort K.

Jag hoppas på en varm film med mycket humor, kärlek och framför allt vackra kläder. Skall bli spännande att se den.

Paulo Coelhos bästsäljare Veronika bestämmer sig för att dö har blivit film och får biopremiär i hela landet 30 oktober 2009.

Veronika bestämmer sig för att dö är en märklig historia om längtan efter döden men också efter livet. Den lyfter också frågor kring vad är galenskap, vem har rätten att bestämma vem som är galen?

Veronika är framgångsrik och har en lysande framtid utstakad men en dag bestämmer hon sig för att ta livet av sig. Hon vaknar upp på en klinik för psykpatienter och får veta att hon är obotligt skadad och bara har 5 dagar kvar att leva. En som nyss önskade livet ur sig borde känna sig rätt nöjd, hon kommer att dö det tar bara 5 dagar till, men det  blir 5 dagar då Veronika lär sig att att leva igen, men till vilken nytta.

Jag minns att jag gillade boken när jag läste den, jag kunde identifiera mig med Veronika, känslan av att inte vilja leva längre fast alla runtomkring tror att man har allt. Konstigt nog är det en bok som inger hopp till människor som känner…Läs mer →

Daniél Espinosa gör film av Jens Lapidus succéroman Snabba Cash, den kommer på bio 2010 och nu har man släppt en första teasertrailer.

Filmen handlar om tre personer :

Johan Westerlund aka JW som lever ett dubbelliv som Stureplansstekare på Stockholms inneställen och som svarttaxichafför för att finansiera sitt dyra uteliv. JW förälskar sig i Sophie en överklasstjej och sånt kostar så när Abdulkarim som håller i taxiverksamheten erbjuder honom att sälja kokain istället kan han inte motstå att tacka ja. JW tar ett långt kliv ner i Stockholms undre värld. JW spelas av  Joel Kinnaman som vi senast såg i GSI – Gruppen för särskilda insatser (som Bea recenserade här) han förekommer även i Arnfilmerna).

Jorge har rymt från fängelset och försöker fly inte bara från polisen utan även från jugoslaviska maffian. Men innan han drar ut ur landet skall han bara göra en sista koksleverans. Jorge spelas av Matias Padin som vi bland annat sett i Storm.

Mrado Slovovic är serbisk torped i den jugoslaviska maffian. Men han drömmer om…Läs mer →

Quentin Tarantino tar sig lite friheter med historieskrivningen kring andra världskriget i sin nya film Inglourious Basterds. Jag såg den på premiärkvällen och hade egentligen läst väldigt lite om den, bara texten på sf.se. Jag gillar inte krigsfilmer och jag har särskilt svårt för dem som utspelar sig kring andra världskriget men Tarantino är ju Tarantino så den var tvungen att ses.

Jag ångrar inte att jag gick och såg filmen för den är så sjukt skruvad och rolig att jag glömde bort det mesta av WW2-hemskheterna, plötsligt finner jag mig själv skratta åt att Hitler skrattar åt judar som slaktas, det var lite läskigt. Plötsligt dök Det våras för Hitler upp i tankarna.

Filmen har 2 parallella spår som sedan möts i filmen. Det ena handlar om en judisk flicka som flyr från nazisterna på franska landsbygden och bär på en stark längtan efter hämnd. Den andra om ett specialförband amerikanska soldater, The Basterds, som opererar inne bland fienden, de slaktar nazister. De som de inte brutalt avrättar märker de för livet och skickar hem för att vittna om hur starka de är och…Läs mer →

Det var länge sedan jag tvingade mig själv att se klart på en film. A Complete History of My Sexual Failures var jag tvungen att stanna och ta en paus ifrån och sen tvinga mig själv att fortsätta titta. Den beskrev som ”Den omtalade och kritikerrosade dokumentären av Chris Waitts” och jag undrar om inte de rosorna hade väldigt många taggar. Det kanske finns en orsak till att den har bio, DVD och digital premiär samma dag här i Sverige för på något sätt måste man ju få lite uppmärksamhet och tjäna pengar på filmen.

Filmen som är gjord av Chris Waitts är en dokumentär om hur han har blivit dumpad av så gott som varenda tjej han varit med, via mail, brev, SMS, telefonsvararmeddelande och till och med via en dedikation i en bok.

Nu vill han veta varför det går så illa för honom i relationer och den Curt Cobain-lika slackern (jo alla beskriver honom så i recensioner men det är precis vad han är enligt denna film) sätter sig ner…Läs mer →