Recension: Frontier(s)
Upplopp i Paris vittnar om ett politiskt anslag. Ungdomar från förorten har kommit åt en stor summa pengar och flyr ut på vischan för att hamna hos…en galen ny-nazistisk kannibal-familj! Där logiken går ut kommer fantasin in, och det politiska anslaget försvinner i lika mängder avföring, lera och blod. Även om Fransmännen är bättre på att spotta ur sig orginella historier som ursäkt för att förfina tortyr-estetiken än sina Amerikanska kollegor är inte Frontier(s) något av de bästa exemplen på det.
Karaktärerna är hjälplöst ointressanta även om skådespelarna bakom dem gör ett väldigt bra jobb i ett stegrande av vansinne och panik. En extra stjärna till filmens scream-queen Karina Testa som Yasmine vars helvete aldrig tar slut. I övrigt så tillför filmen inte mycket i en genren som kallats gorno. Blandningen av The Hills Have Eyes och Motorsågsmassakern gör att alla skrämfilmfantaster känner igen sig och i övrigt klappar väl ingen knappast längre åt den här typen av Jackass-skräck där man mellan fingrarna får säga: Fy fan vad ont det där måste göra och sen stänga av utan tänka på det mer.





No Country for Old Men