Etikettarkiv: Film

Slumdog millionaire använder ett helt underbart sätt att berätta om ett livsöde och hur små detaljer i livet kan göra att man inte bara vinner en stor summa pengar utan även kärleken. Det är också en film om vänskap och brödraskap och livsval. Det är helt enkelt en stor film ihopbakad med ett lekprogram på TV.

Jag trodde jag inte skulle gilla den alls, en film som vunnit massa priser kan allt för ofta bara vara konstig och svår att förstå men den här gick rakt in i hjärtat trots att hela filmen egentligen bygger på hjärtknipande klichéer. Konstigt, man måste säga att Danny Boyle lyckats mycket väl helt enkelt.

Hur kan en obildad person uppvuxen i slummen som serverar te på ett call-center veta svaren på allt från mycket gammal poesi till motiv på utländska sedlar av hög valör? Varför sitter denna högst ovilliga person i heta stolen i TV-studion när han är så uppenbart fel? Vem är hans medhjälpare och hur gör de? Programledaren är nämligen övertygad om att Jamal fuskar, ingen kan veta alla svaren. Jamal blir därför fångatagen av korrupta poliser som torterar honom för at få ur honom…Läs mer →

Jag älskar zomiefilmer för att de är lite småläskiga men alltid komiska och den komiska ådran gör att de är tacksamma offer för att göra rena komedier på. Zombieland är en ren komedi som har plockat det absolut bästa ur zombigenren och presenterar det med en rejäl glimt i ögat.

Vi får möta ”Columbus” en nervös kille med en lika nervös mage. Analytisk som han är har han satt upp en rad med regler för att överleva en zombieattack. Risken att bli attackerad av zombies är rätt övervägande, det verkar inte finnas många icke-infekterade människor kvar i USA men vår hjälte som absolut inte vill vara hjälte (regel nummer 17) verkar klara sig rätt bra och en dag stöter han på Tallahasse som skiter i allt vad regler heter men överlever ändå. Mest för att han njuter av att döda zombies. Tallahasse har dock en svaghet Twinkiebars. Detta vedervärdiga godis får honom att nästan glömma bort att det handlar om liv och död. På något underligt vis slår dessa två ihop sig och färdas tvärs över landet mot ett lite halvsuddigt mål. På vägen träffar de på två systrar som ger…Läs mer →

2003 och 2005 släpptes 2 kortfilmer som fanns på youtube. Helt galna historier om hur man fångade en tomte och hur man hanskades med tomtar. Jag som är aningen julhatande tokälskade dessa filmer och fick idag höra att det kommit en långfilm. Det hade gått mig helt förbi. Så tack @pelles på Twitter som uppmärksammade mig efter att ha sett den på Stockholms filmfestival.

Kortfilmerna har en skön blandning mellan skräck och humor och om långfilmen ger mig lika trevlig känsla i magen som kortfilmerna ja då är det en ”måste-se-film”.

Här kan du se kortfilmerna.

Rare Exports Inc.

Rare Exports: The Official Safety Instructions

Trailer för den nya långfilmen Rare Exports: A Christmas Tale

Filmens internationella webbsida hittar ni här. Tyvärr har jag inte hittat något premiärdaturm för Sverige ännu men om någon av er läsare vet hojta till i kommentarerna så lägger jag till det.

Behöver du lite annan skräck lagom till julen så finns ju Santa’s Slay, Don’t Open Till Christmas, Silent Night, Deadly Night och Christmas Evil.

Redan när jag skrev recensionen för Saw VI visste jag att det skulle komma en Saw VII som sedemera blev Saw 3D. I förra recensionen skrev jag ”Snacka om att mjölka ur konceptet så mycket det bara går. Sexan slutar väldigt öppet och tydligt att här finns rum för en fortsättning men resten av grundberättelsen känns avslutad nu så vad kan de hitta på härnäst.” Och jag kan väl lite besviket säga, nada, zip, zero. Innerst inne hade jag hoppats på att Saw 3D skulle vara så mind-blowing som affischen försökte ge sken av men tyvärr nådde inte ens 3D-effekterna dit.

Jag lämnade biosalongen med blandade känslor, jag har verkligen älskat den torture-porn som Saw-serien har bjudit på och ja tortyrscenerna i filmen är läskiga, mitt sällskap fick stå ut med att jag greppade tag i honom under dem och ibland ville jag bara blunda. Men mellan de scenerna saknades allt det jag älskat med de tidiga Saw-filmerna, leken med orden, leken med semantiken, möjligheten att reflektera över livet och dess skörhet och testa den egna viljan att få livet tillbaka.

I denna film har man helt lämnat det konceptet bakom…Läs mer →

Många barn vill känna sig som prinsessor, vara speciella, bli hyllade och eftertraktade. En sådan person är Maja som bor i potatisstan Alingsås, 6 mil nordost om Göteborg. Maja drömmer om att bli skådespelerska men tyvärr har samhället en ganska stereotyp bild av hur en skådespelare skall se ut. Filmen bjuder på humor, tårar och kärlek till det man brinner för.

Jag gillade Prinsessa, hur Maja verkligen brinner för att bli skådespelare hur hon inte låter något stå oemotsagt även om det ibland blir lite för mycket. När hon träffar Erika som brinner för dokumentärfilm uppstår ett symbiost förhållande, de behöver varandra. Maja vill nyttja dokumentären för att få visa vem hon är medan Erika som kämpar för att göra karriär som filmare och kunna betala sina räkningar. Filmen kretsar kring dessa två personer men då och då är även Majas mamma med, spelad av Maria Lundqvist. Mamman är aningen hysteriskt och verkar ta ut all sin egen frustration och besvikelse på Majas drömmar. Zandra Andersson som gör Moa spelar med en enorm inlevelse, man kan ju börja undra om hon själv mött några av de fördomar som Maja får möta…Läs mer →

Snabba cash var en sådan där film jag hade höga förväntningar på. Jag lyssnade på boken Aldrig fucka upp och hade Snabba cash på ”att-läsa-listan”. Jag gillade Aldrig fucka upp och hade hört att Snabba cash var minst lika bra, bland annat sambon gillade den starkt.

När filmen släpptes på DVD valde jag att skaffa den, trots att inte boken var läst ännu. Stort misstag. Inte själva inskaffandet då utan att jag faktiskt såg på den. För det där var en sådan där film där man nog måste läsa boken först för att få ut något.

Jag hade fått intrycket att det skulle vara en actionfilm men oj vad jag bedrog mig, det var bla bla bla… hela tiden. Makte till pladdrande var det längesedan jag stötte på i en film och då har jag ändå läst i recensioner att man tyckte det var skönt med en film där bilderna fick tala istället för en massa dialog. Efter ca 30 minuter var jag så uttråkad att jag höll på att somna.

Sambon som läst boken hävdade efteråt att de dels ändrat en hel del och dels att massor saknas, allt det som…Läs mer →

Jag skall inte se svenska komedier, det funkar inte. Jag måste ha en skämskudde och öronproppar. Jag klarar bara inte av när det skall ljugas, döljas och hållas saker hemliga. Så att se Farsan blev precis så där jobbig som jag anade. Såg filmen med hela familjen och ungarna garvade likaså sambon så det är väl jag som är felkonfigurerad.

Filmen kretsar kring personalen på Jörgens Cykel och deras närmaste. Först och främst har vi Jörgen själv, en mjukisman som är lite väl mjuk, han blir rent ut sagt riktigt töntig fast jag gillar att han bär cykelhjälm. Saken blir inte bättre av att hans mamma jobbar på firman och daltar med honom.  Jörgen tror att hans fru vill ha honom lite hårdare, med tatuering och allt. Det blir inte riktigt som han hade tänkt sig.

Aziz (aka Farsan) sätter Jörgen i ”hård-man-skola”, visar hur han skall tuffa till sig lite och våga sätta ner foten. Aziz är liksom man ut i fingerspetsarna och vet precis hur en man skall vara mellanöstern-style. Azizs fru dog för många år sedan och nu börjar det bli dags att hitta en ny kvinna men Aziz verkar inte ha uppdaterat…Läs mer →

Att få se Renée Zellweger i en rysare var lite oväntat men hon gör sin roll utomordentligt bra. Filmen behandlar ont och gott på ett klassiskt rysarmanér. Men jag tycker det går lite över styr, det blir lite för mycket, tillslut skrattar jag bara.

Vi får träffa Emily (Renée Zellweger) en engagerad socialarbetare som vill barnens bästa, som dagligen arbetar med att försöka hjälpa trasiga familjer. Hon har 38 öppna fall på sitt skrivbord och när chefen kommer kommer med ett 39:e fall suckar hon uppgivet och tar emot. Ett fall hon kommer att ångra att hon engagerar sig i. För engagerad blir hon, så till den milda grad att hon känner sig nödgad att ta emot barnet i sitt eget hem under en utredning. Det var inte så smart kan man väl lugnt säga.

En ond kraft släpps loss och Emily får stora problem att värja sig. Men jag tappar intresset efter lite mer än halva filmen, det blir så mycket upprepningar och löjliga händelser att jag inte ens lockas att se extramaterialet. Borttagna scener borde jag kanske se, kanske finns nyckeln till filmen där. Min sambo däremot tyckte den var…Läs mer →

Månguden är en klassisk TV-film från 1988 som jag fick av Atlantic film för recension. Den var säkerligen skitläskig när den gick då men idag skrämmer den inte speciellt mycket. Har sett att många frågat efter denna kultfilm och letat efter den, de blir säkerligen glada att den äntligen kommit men jag sitter mest och fnissar åt de Varuhuset-lika skådespelarinsatserna och dåliga replikerna.

Någon mördar familjer i Stockholm och polisen fattar ingenting. Då lämnas en amatörfilm in för framkallning och man får se ett av morden. Förövaren bär en underlig mask för ansiktet. Mordutredare Vinge får något att gå efter. Vad symboliserar den där masken och vem finns där bakom? Det blir lika mycket jakt på biblioteket och på Etnografiska museet som på stadens gator. Vi här hemma bara ”Men varför googlar han inte?”

Vi får följa med på förhör och när poliserna spanar. Men det händer ingenting, det är så segt att jag höll på att somna flera gånger. Man hade försökt få det att framstå som varenda karaktär i filmen var mystisk om potentiell mördare, det blev bara för mycket.

Möjligtvis kan man se den av nostalgiskäl men som skräck…Läs mer →

Maria Larssons eviga ögonblick var en film som överraskade mig. Jag brukar inte gilla svensk film speciellt mycket. Mikael Persbrandt är inte en av mina favoritskådisar men den här filmen gillade jag trots att den var långsam och bitvis grovkornig, sånt som brukar få mig att skruva på mig i soffan.

Maria Larsson är en ung arbetarkvinna som en dag vinner en kamera på lotteri. En kamera som blir liggande i gömmorna under många år. Maria har fullt upp med att sköta sitt hem, städa i en fin familjs hem och ta hand om sina barn i den ständigt växande barnaskaran. Hennes man Sigfrid Larsson är en hårt arbetande diversearbetare som har svårt att låta bli flaskan och andra kvinnor. En dag när pengarna verkligen tryter i hemmet bestämmer sig Maria för att sälja kameran men istället träffar hon på fotografen Sebastian Petersson, kallad ”Piff Paff Puff” som lär henne använda kameran och Marias sätt att se på livet förändras. Plötsligt ser hon det i bilder. Och jag som älskar att fotografera förstår precis hennes förändring, när man står och tittar på något, flyttar sig en bit och där, där är…Läs mer →