Recension: Me & Orson Wells
Me & Orson Wells är en historisk fiction om tiden innan Orson Wells blev den storhet han anses vara idag. Tiden innan Citizen Kane och radioversionen av Världarnas krig. Filmen utspelar sig kring 1937 när Orson Wells har grundat teatersällskapet på Mercuryteatern och sätter upp Shakespears Julius Ceasar. En uppsättning där miljön blivit flyttad till ett fachistiskt Mussolini-Italien, var det pga Orsons genialitet eller helt enkelt för att ha inte hade råd med kulisser och kostymer?
Vi får följa med en vecka under de hektiska och kaotiska förberedelserna där mycket av tiden går åt till att vänta på den något speciella Orson Wells. Richard, en tonåring som brinner för att bli skådespelare lyckas i sista sekund av en slump få en roll i uppsättningen men han har aningen svårt att anpassa sig efter de regler som råder, regler som alla handlar om att följa Mr Wells minsta lilla vinkning hur absurd den än kan te sig.
Zac Efron mest känd från High School Musical spelar Richard Samuels helt ok, han passar bra som denna självsäkra, unga och talangfulla yngling men han bleknar i scenerna med Christian McKay…Läs mer →



Här har man valt att behålla originaltiteln fastän Bernhard Schlinks roman som filmen bygger på har en svensk titel, 
The Messenger heter i engelsk originaltitel Afterwords som jag nog tycker är en bättre titel på detta poetiska drama. Varför man väljer att döpa om en film till en annan engelsk titel när den släpps i Sverige är för mig oförståeligt.
Trots en helt omotiverad dansscen så tycker jag att
Jag har tidigare sett
Sitter och skummar igenom bioprogrammet och de premiärer som varit/kommer snart och fastnar för Adam Elliots Mary & Max.
Fick
Ibland är det tur att man har lösa kuddar i soffan så man har något att gömma sig bakom.
Jag älskar matlagning så en film om just glädjen till mat och tillaga den hamnade i min beställningslista och idag har jag sett den.