Etikettarkiv: fransk

The Messenger heter i engelsk originaltitel Afterwords som jag nog tycker är en bättre titel på detta poetiska drama. Varför man väljer att döpa om en film till en annan engelsk titel när den släpps i Sverige är för mig  oförståeligt.

Temat i filmen är, hur underligt det än kan låta, det samma som i Saw-filmerna det handlar om att ta vara på livet och uppskatta det man har.

Precis som i Saw-filmerna så gäller det att lyssna och förstå semantiken allt rullas upp i förväg om man inte låter förutfattade meningar stå i vägen. Det gör filmen både intressant men förutsägbar. Lite som att läsa en pusseldeckare där vi som läsare får ledtrådar som poliserna ännu inte har och man bara väntar på att polisen skall pussla ihop allt rätt i rättan tid. Filmen blir därmed som ett drama med thrillerinslag.  Filmen ger även lite Final Destinationvibbar ibland och inledningen på filmen är mer än dramatisk och får en verkligen att vakna till. Vissa saker lämnas oförklarade vilket kan reta mig lite och i brist på extramaterial så finns inga bortklippta scener eller untervju med regissören hur de tänkt. Synd för det hade…Läs mer →

Ibland väljer man inte själv de filmer man skall se. Ibland sitter man på en buss mellan Umeå och Boden och en film visas. Detta hände mig i helgen och filmen var Jag har älskat dig så länge, en film jag aldrig själv hade valt men som ändå berörde mig och fick mig att lägga ifrån mig min bok som jag hade tänkt läsa.

Filmen handlar om en kvinna, Juliette som kommer till sin syster Léa efter att de varit frånskilda i 15 år. Léa har fått höra av sina föräldrar att hon skall glömma sin syster, det hon gjort är oförlåtligt. Vi som åskådare vet inte heller vad som hänt från början utan sakta sakta rullas historien upp i denna långsamma franska film. Léa tar med sig systern hem till den lilla byn där hon bor med sin man och två barn. Juliette har svårt med relationer, att knyta an till andra men sakta sakta tinar hon upp. Mycket tack vare den polisman hon träffar varannan vecka men hon kämpar också med sin hemlighet, det finns många som är nyfikna socialtanten, tilltänkta arbetsgivare, Léas barn och familjens…Läs mer →

En film som spelar på många klassiska skräckfilmsknep men ändå lurar en och går sin egen väg i genren är Switchblade Romance (Haute Tension) som är något så ovanligt som en fransk skräckfilm.

Den var en typisk ”Nej öppna inte den där dörren”, ”Men åh måste hon duscha precis nu?” jag och min skräckfilmspolare hade riktigt roligt när vi kommenterade alla de där sakerna.

Filmen handlar om 2 väninnor Alexia och Marie som skall åka ut till Alexias föräldrar på landet så de får lite studiero. Lugn och ro han de dock aldrig få.

Det var en riktigt blodig film, med kluriga ledtrådar till slutet, som ändå kom som en överraskning. Diskussionerna går högt på IMDb hur filmen skall tolkas. Mördarscenerna är riktigt äckliga, en får en yxa i bröstet, den sitter så djupt att mördaren inte får loss den så i stället rycks det och dras i yxan, man hör kött trasas sönder, ben knäckas yäck! En del scener var dock mindre realistiska men mängden blod som skvätte gjorde det äckligt ändå.

…Läs mer →

Jean-Claude jobbar som utmätningsman. Han är 50 år, fårad, gråhårig och halvkal på huvudet. Hur sexigt låter inte det?

Han lever ensam och spenderar en stund varje helg hos sin åldrige surkål till far, vars specialitet är att göra sig ovän med alla. Jean-Claudes hälsa är vacklande och hans doktor uppmanar honom att börja motionera. Han får då idén att gå en tangokurs på stället mitt emot hans kontor. Ett beslut som kommer att ruska om hans inrutade liv rejält.

Jag gillar det här. Det är lågmäld komik på hög nivå blandad med subtil tragik. Jag kommer osökt att tänka på filmen Lost in Translation. Här är inte kommunikationsproblemen kopplade till kulturella skillnader utan helt till känslomässiga spärrar av olika slag. Fadern som inte kan förmå sig att tala om hur mycket han egentligen älskar och beundrar sin son. Sonen som inte lyckas berätta för sin far att han inte vill jobba som utmätningsman utan vill bli florist eller något i den stilen. Och den förlovade kvinnan som inför sitt förestående giftermål inte kan konfrontera sin partner om de relationsproblem hon upplever att hon och hennes tilltänkta man lider av. Bara för…Läs mer →

Good cop – bad cop. Det är på sätt och vis temat för “Fiender emellan” (”36 Quai des Orfèvres” som den heter på franska) där de två kanske mest kända franska skådespelarna, Gerard Depardieu och Daniel Auteuil, får spela var sin motpol. De leder var sin del av polisen i Paris, men konkurrerar om att stiga i graderna. Och åtminstone den ene av dem är beredd att gå över lik för karriärens skull.

Men det är inte bara det som ligger som skapar djup osämja mellan dem. Man anar att något annat finns där i det förflutna, gammalt groll, förmodligen relationsrelaterat, som spär på den fiendskap som är uppenbar.

I jämförelse med sömniga och generellt sett dåliga svenska Wallander och Beck-filmer är detta lysande. Ruggigt bra skådespeleri, spänning och action, fast ändå med ett större djup än man normalt får se i en polisthriller. Det känns lite som en fransk “Heat” även om det här främst är två poliser vi får följa. Missa inte denna film alltså!

Titel: Fiender emellan
Format: DVD
Betyg:

Här är en trailer: