Etikettarkiv: hämnd

Flickan som lekte med elden är en mellanfilm, precis som boken var en mellanbok i trilogin om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander. Det är nog ingen film man går och ser fristående utan att antingen sett film ett och planerar att se film tre eller läst Milleniumtriologin. För som fristående film lär den vara obegriplig. Men som svensk thriller tycker jag den är  ok, men så har jag läst böckerna också och kan fylla på det som tappas bort.

Filmen slösar ingen tid på att introducera karaktärerna eller Millenium (även om det är med mer Millenium i denna film än i Män som hatar kvinnor). Vi förväntas förstå hur lilla omyndigförklarade Lisbeth har kunnat köpa en lägenhet för 25 miljoner, vi måste också veta att hon är en skärpt hacker för att förstå asphyxia-skärmarna som flashar förbi (fast mest använder hon ju mail). Vi får heller ingen…Läs mer →

Quentin Tarantino tar sig lite friheter med historieskrivningen kring andra världskriget i sin nya film Inglourious Basterds. Jag såg den på premiärkvällen och hade egentligen läst väldigt lite om den, bara texten på sf.se. Jag gillar inte krigsfilmer och jag har särskilt svårt för dem som utspelar sig kring andra världskriget men Tarantino är ju Tarantino så den var tvungen att ses.

Jag ångrar inte att jag gick och såg filmen för den är så sjukt skruvad och rolig att jag glömde bort det mesta av WW2-hemskheterna, plötsligt finner jag mig själv skratta åt att Hitler skrattar åt judar som slaktas, det var lite läskigt. Plötsligt dök Det våras för Hitler upp i tankarna.

Filmen har 2 parallella spår som sedan möts i filmen. Det ena handlar om en judisk flicka som flyr från nazisterna på franska landsbygden och bär på en stark längtan efter hämnd. Den andra om ett specialförband amerikanska soldater, The Basterds, som opererar inne bland fienden, de slaktar nazister. De som de inte brutalt avrättar märker de för livet och skickar hem för att vittna om hur starka de är och…Läs mer →

I The Stranger Inside möter vi Erica Bain, en småpoetisk och kvasidjup radiopratare som råkar illa ut under en kvällspromenad genom Central Park i New York. Än värre går det för hennes pojkvän, spelad av Naveen som vi känner igen från Lost. Han biter i dammet när paret attackeras av ett brutalt gäng rånare/ligister och han försöker försvara Erica. Erica klarar sig men är rejält skadad. Men de fysiska skadorna är ingenting mot det psykiska trauma som drabbar Erica.

Attacken gör att Erica knappt vågar lämna sin lägenhet, än mindre ta sig till jobbet. Men hon övervinner rädslan och rätt vad det är så är Erica indragen i en plan att hämnas de som berövade henne sitt livs kärlek. Och hämnd och rädsla blir filmens naturliga teman, tillsammans med frågan om hur mycket en människa förändras av en serie traumatiska händelser.

Filmen heter egentligen “The Brave One”, men har av någon anledning fått en annan titel på engelska i Sverige. Varför kan man ju undra… Om de nu ändrar titel kan de väl bemöda sig med en översättning?

Filmtekniskt är det välgjort, t ex den suggestiva sekvensen som…Läs mer →