Etikettarkiv: Kärlek

Slumdog millionaire använder ett helt underbart sätt att berätta om ett livsöde och hur små detaljer i livet kan göra att man inte bara vinner en stor summa pengar utan även kärleken. Det är också en film om vänskap och brödraskap och livsval. Det är helt enkelt en stor film ihopbakad med ett lekprogram på TV.

Jag trodde jag inte skulle gilla den alls, en film som vunnit massa priser kan allt för ofta bara vara konstig och svår att förstå men den här gick rakt in i hjärtat trots att hela filmen egentligen bygger på hjärtknipande klichéer. Konstigt, man måste säga att Danny Boyle lyckats mycket väl helt enkelt.

Hur kan en obildad person uppvuxen i slummen som serverar te på ett call-center veta svaren på allt från mycket gammal poesi till motiv på utländska sedlar av hög valör? Varför sitter denna högst ovilliga person i heta stolen i TV-studion när han är så uppenbart fel? Vem är hans medhjälpare och hur gör de? Programledaren är nämligen övertygad om att Jamal fuskar, ingen kan veta alla svaren. Jamal blir därför fångatagen av korrupta poliser som torterar honom för at få ur honom…Läs mer →

Jag älskar zomiefilmer för att de är lite småläskiga men alltid komiska och den komiska ådran gör att de är tacksamma offer för att göra rena komedier på. Zombieland är en ren komedi som har plockat det absolut bästa ur zombigenren och presenterar det med en rejäl glimt i ögat.

Vi får möta ”Columbus” en nervös kille med en lika nervös mage. Analytisk som han är har han satt upp en rad med regler för att överleva en zombieattack. Risken att bli attackerad av zombies är rätt övervägande, det verkar inte finnas många icke-infekterade människor kvar i USA men vår hjälte som absolut inte vill vara hjälte (regel nummer 17) verkar klara sig rätt bra och en dag stöter han på Tallahasse som skiter i allt vad regler heter men överlever ändå. Mest för att han njuter av att döda zombies. Tallahasse har dock en svaghet Twinkiebars. Detta vedervärdiga godis får honom att nästan glömma bort att det handlar om liv och död. På något underligt vis slår dessa två ihop sig och färdas tvärs över landet mot ett lite halvsuddigt mål. På vägen träffar de på två systrar som ger…Läs mer →

Jag ska inte säga att jag legat och vridit mig om nätterna i väntan på att Kate Winslet och Leo diCaprio ska älska på storbildsskärm igen. Men när Revolutionary Road lanserades blev jag faktiskt både nyfiken och nostalgisk av den återuppväckta gamla duon. Jag tillhör den kullen som var i 10-årsåldern när Titanic kom -97, som tapetserade väggarna med den nya söta killen och köpte nyckelringar och skit i all oändlighet. Men eftersom jag är en stor flicka nu så vill jag tro att det handlar om någonting annat den här gången… Kanske att när två skådespelare som fått sitt genombrott tillsammans väljer att spela mot varandra igen, så bådar det ofta gott. Eller, situationen blir: flipp eller flopp. I detta fallet blev utgången trevligt nog lycklig.

Filmen baseras på Richard Yates debutroman från 1961, en roman som jag inte var bekant med innan jag såg den filmatiserad. Däremot var jag bekant med filmens fabulösa regissör, Sam Mendes. Inte på Kate Winslets nivå då kanske, som under arbetet med Revolutionary Road fortfarande var hans fru (och mamma till hans…Läs mer →

Någonting jag verkligen uppskattar är när det märks att regissören och manusförfattaren inte underskattar publiken. Då menar jag inte genom att servera den en massa logiska kullerbyttor, ledtrådar omöjliga att följa eller ett överdrivet lekande med tid och rum. Snarare när man vågar ha ett lugnare tempo i berättandet, där tystnad eller tvekan kan betyda en massa för historien.
Med proffsig känslighet har regissören Håkon Liu gjort en både finstämd och järv film, ibland balanserande på gränsen till ett konstverk. Och det känns så himla…verkligt. Vi följer Kicki (Pernilla August), en vinlullig, oansvarig och känslomässigt handikappad kvinna i medelåldern som inte haft någon relation att tala om med sin sextonåriga son Victor (Ludwig Palmell) under de senaste tio åren. En resa till Taiwan tvingar fram ny kraft och handling, både inom deras relation och för dem individuellt. Även fast Kicki är en karaktär som gör mig både förbannad och besviken, är det samtidigt omöjligt att inte röras över hennes värdelösa försök att ha en fungerande relation till någon. Hon är så självcentrerad och styltig att man bara vill örfila upp henne, samtidigt som det verkligen går att…Läs mer →

En av mina största ljudboksupplevelser 2009 var Igelkottens elegans. Jag tokälskade boken och rekommenderade den till alla jag stötte på. Jag fick höra talas om att det höll på att spelas in en film och blev väl lite så där tveksam, skulle man kunna överföra kärleken från boken till film. Skulle jag våga se filmen.

Nu den 12 november 2010 har den svensk premiär och efter att ha sett trailern har jag bestämt mig, jag skall se den. Och det så snart som möjligt. Jag tror och hoppas att den magi jag upplevde med boken finns där även i filmen.

Här kan ni se trailern för filmen:

Och glöm inte läsa boken!

Många barn vill känna sig som prinsessor, vara speciella, bli hyllade och eftertraktade. En sådan person är Maja som bor i potatisstan Alingsås, 6 mil nordost om Göteborg. Maja drömmer om att bli skådespelerska men tyvärr har samhället en ganska stereotyp bild av hur en skådespelare skall se ut. Filmen bjuder på humor, tårar och kärlek till det man brinner för.

Jag gillade Prinsessa, hur Maja verkligen brinner för att bli skådespelare hur hon inte låter något stå oemotsagt även om det ibland blir lite för mycket. När hon träffar Erika som brinner för dokumentärfilm uppstår ett symbiost förhållande, de behöver varandra. Maja vill nyttja dokumentären för att få visa vem hon är medan Erika som kämpar för att göra karriär som filmare och kunna betala sina räkningar. Filmen kretsar kring dessa två personer men då och då är även Majas mamma med, spelad av Maria Lundqvist. Mamman är aningen hysteriskt och verkar ta ut all sin egen frustration och besvikelse på Majas drömmar. Zandra Andersson som gör Moa spelar med en enorm inlevelse, man kan ju börja undra om hon själv mött några av de fördomar som Maja får möta…Läs mer →

Bromance är ett rätt sent myntat ord för kärleken mellan två heterosexuella män. Det har kommit att användas för en rad amerikanska komedier där mäns vänskap verkar vara svaret på allt, en genre förädlad i The House of Apatow och komedier som Superbad och nyligen recenserade Funny People. I love you, man är antagligen bara genom sin titel den ultimata bromance-filmen.

Paul Rudd spelar Peter Klaven, en mäklare med allt utom manliga vänner vilket blir uppenbart när han saknar en best-man inför sitt stundande bröllop. Efter ett gäng misslyckade man-dates gör alfahanen Sydney (Jason Siegel från bl.a. How I Met Your Mother) entré och introducerar Peter för en värld av luft-bas och lektioner i manlighet. Men vart slutar en vänskap och börjar ett förhållande?

Rudd levererar med större säkerhet än den svenska postgången och förverkligar en inkomplett man vars tillkortakommanden visar sig med allt större glädje. Som hur han aldrig kan härma en accent eller vars ständiga förhållanden aldrig verkat ha låtit honom hålla sig ajour med tidens uttryck.
Siegels Sydney å andra sidan blir en slags sympatisk manschauvinist och balanserar ett eventuellt obehag med den typ av ursäktande charm du bara hittar hos…Läs mer →

Här har man valt att behålla originaltiteln fastän Bernhard Schlinks roman som filmen bygger på har en svensk titel, Högläsaren. Det är en sådan där bok jag tänkt att läsa många gånger men det har aldrig blivit av. Så nu fick det bli filmen istället. Bitvis en film om skuld och eftertanke och bitvis en kärlekshistoria som kanske är lite väl osannolik.

Kate Winslet spelar Hanna en kvinna, ca 30 år gammal, som en dag hittar en spyende 15-årig Michael i sin portuppgång. Bistert tar hon hand om honom och ser till att han kommer sig hem- Michael visar sig ha Scharlakarnsfeber och blir sängliggande i 3 månader. När han tillfrisknat nog för att ta sig ut igen går han till Hanna och lämnar en blomsterkvast som tack för hjälpen. På något underligt vis uppstår omedelbar passion mellan Hanna och Michael och under en hel lång sommar träffas de i smyg och älskar. Men efter några veckor börjar Hanna kräva att Michael skall läsa högt för henne innan han får komma till. Men som den bokmal han är ställer han gärna upp på detta krav.

En dag när Michael kommer till…Läs mer →

Ytterligare en film där man istället för att ge filmen en svensk titel valt att ge den en ny engelsk titel. I original heter denna Puccini for Beginners medan den i svensk utgivning fått det töntiga namnet Triangle of Love. Men namnet symboliserar å andra sidan rätt väl vad det handlar om – triangeldrama.

Operaälskande författarinnan Allegras flickvän Samantha gör slut helt plötsligt en kväll och Allegra verkar inte fatta någonting alls om vad Samantha yrar om när hon säger att Allegra är livrädd för fasta långvariga förbindelser. Allegra dras till problematiska förhållanden men har ändå några ex som vänner. På en fest träffar Allegra Philip och helt oväntat faller hon, den urlesbiska kvinnan, för en man och de tillbringar natten ihop. Dagen efter springer hon ihop med Grace på en biograf och de dras till varandra. Grace är kvinnan som Philip är på väg att bryta med eftersom förhållandet ha gått i stå men det vet givetvis inte Allegra någonting om. Så samtidigt som Philip lämnar Grace för Allegra träffar Allegra dem båda och har fullt sjå med sina två förhållanden men alla är lyckliga. Det är bara…Läs mer →

Vägen som baseras på romanen med samma namn av Cormac McCarthy (som även skrivit romanen bakom No Country for Old Men) var en film som helt hade gått mig förbi. En dag damp den ner i brevlådan och jag och sambon sprättade plasten på den några dagar senare. Ingen av oss visste vad som väntade, vi läste inte ens baksidetexten. Det enda lilla jag visste var att det var en dystopi, det tack vare en kommentar på min recension av Toffs bok: med kommentarer av Muham Bentson på pocketblogg.se. Att det är en dystopi kan även anas av omslaget, de ser riktigt härjade ut, det finns ingen himmel och i bakgrunden brinner det och ett evigt regn faller.

Vägen utspelar sig i en okänd framtid allt är fint och vackert, vanligt. En man (Viggo Mortensen) och hans fru (Charlize Theron) väntar barn och glädjs åt stunden som väntar. Men så händer något vi får aldrig riktigt veta vad, någon form av naturkatastrof slår ut allt, kanske är det klimatförändringen? Djuren och allt levande i naturen försvinner och nästan alla människor är borta och de få som är…Läs mer →