Etikettarkiv: Recension

Eftersom jag ser mest på skräck så var det en liten udda fågel som landade i PS3:an härom kvällen. Jag petade in Sex and the City 2 och satte mig till rätta med popcornskålen. Ettan tyckte jag var ett enda långt Sex and the Cityavsnitt utan filmkänsla men med värme och humor. Skulle det storslagna i att de åkte till ett exotiskt land göra 2:an mer filmisk? Svaret är nej, det är fortfarande som en tv-serie med ett förlängt avsnitt men så mycket sämre. Lättuggat och helt utan mening och djup.

Filmen tar vid strax efter förra filmen, Carrie är gift med sin Mr. Big men allt är väl inte rosenskimmer, Samantha kämpar med sina kunder och mot klimakteriet, Charlotte har två barn och är helt sönderstressad och Miranda är som vanligt överarbetad på sitt fina advokatsjobb. Tjejerna behöver semester, fly från allt. För hela livet är piss. Var tog deras livsbejakande gnäll vägen det som brukade ske över en cocktail med huvudena tätt ihop och sluta i ett stort garv?

Och flyr gör de till Abu Dhabi, Samantha har fått en inbjudan från en shejk som skall inviga ett hotell. Väl på…Läs mer →

Redan när jag skrev recensionen för Saw VI visste jag att det skulle komma en Saw VII som sedemera blev Saw 3D. I förra recensionen skrev jag ”Snacka om att mjölka ur konceptet så mycket det bara går. Sexan slutar väldigt öppet och tydligt att här finns rum för en fortsättning men resten av grundberättelsen känns avslutad nu så vad kan de hitta på härnäst.” Och jag kan väl lite besviket säga, nada, zip, zero. Innerst inne hade jag hoppats på att Saw 3D skulle vara så mind-blowing som affischen försökte ge sken av men tyvärr nådde inte ens 3D-effekterna dit.

Jag lämnade biosalongen med blandade känslor, jag har verkligen älskat den torture-porn som Saw-serien har bjudit på och ja tortyrscenerna i filmen är läskiga, mitt sällskap fick stå ut med att jag greppade tag i honom under dem och ibland ville jag bara blunda. Men mellan de scenerna saknades allt det jag älskat med de tidiga Saw-filmerna, leken med orden, leken med semantiken, möjligheten att reflektera över livet och dess skörhet och testa den egna viljan att få livet tillbaka.

I denna film har man helt lämnat det konceptet bakom…Läs mer →

Många barn vill känna sig som prinsessor, vara speciella, bli hyllade och eftertraktade. En sådan person är Maja som bor i potatisstan Alingsås, 6 mil nordost om Göteborg. Maja drömmer om att bli skådespelerska men tyvärr har samhället en ganska stereotyp bild av hur en skådespelare skall se ut. Filmen bjuder på humor, tårar och kärlek till det man brinner för.

Jag gillade Prinsessa, hur Maja verkligen brinner för att bli skådespelare hur hon inte låter något stå oemotsagt även om det ibland blir lite för mycket. När hon träffar Erika som brinner för dokumentärfilm uppstår ett symbiost förhållande, de behöver varandra. Maja vill nyttja dokumentären för att få visa vem hon är medan Erika som kämpar för att göra karriär som filmare och kunna betala sina räkningar. Filmen kretsar kring dessa två personer men då och då är även Majas mamma med, spelad av Maria Lundqvist. Mamman är aningen hysteriskt och verkar ta ut all sin egen frustration och besvikelse på Majas drömmar. Zandra Andersson som gör Moa spelar med en enorm inlevelse, man kan ju börja undra om hon själv mött några av de fördomar som Maja får möta…Läs mer →

Mina barn kom hem en dag och sa ”Mamma du måste beställa Det regnar köttbullar den skall visst vara skitbra”. Jag hade aldrig ens hört talas om denna film och då bygger den ändå på en mycket populär bok av Judi och Ron Berrett, pinsamt för en som både älskar böcker och film. Så det blev ju till att snabbt beställa och barnen han nog se den en 3-4 gånger innan jag själv bänkade mig framför filmen. Filmen är en väldigt klassisk historia, en nörd, missförstådd, gör gott, gör galet och sen löser sig allt. Men det är rätt snyggt gjort.

Flint Lockwood vet allt om att göra misslyckade experiment och uppfinningar som ingen vill ha. Hans pappa förstår honom än mindre än resten av den lilla byn på ön rakt under A:et  i Atlanten. Den enda person som verkligen uppmuntrat honom var hans mor och hon är nu död. Man kan lugnt säga att Flint känner sig lite ensam. En dag kommer han på den geniala idén att tillverka en maskin som omvandlar vatten till mat. Då skulle han bli populär och alla skulle älska honom. Den enda…Läs mer →

Egentligen vet jag inte hur det kom sig att jag beställde Flickan som recensionfilm, jag är som ni vet ingen stor fan av svensk film och drama om ett barn, hur tänkte jag? Men Flickan förvånar, den var betydligt bättre än vad jag trodde den skulle vara men ingen wow-film rent berättelsemässigt.

Det som förvånade mig framför allt med filmen Flickan är Blanca Engströms skådespeleri, vilken talang. Hon är så oerhört träffsäker som denna unga, vilsna och sökande lilla flicka. hela filmen igenom är hon oerhört inåtvänd men ändå har hon en enorm utstrålning. Nästan lite läskigt, hon skulle kunna spela kusligt japanskt monsterbarn i vilken film som helst.

Flicka handlar om en sommar 1981, ute på landet bor Flickan med sina föräldrar. Hela familjen skall snart fara till Afrika där föräldrarna  skall biståndsarbeta under sommaren. Men så händer något, organisationen de skall arbeta för meddelar att flickan är för liten, hon som snart fyller 10 kan inte åka med. Föräldrarna verkar inte tänka i ens 3 sekunder, klart de åker utan flickan. In med en moster som flickan knappt verkar känna som barnvakt och sen sticker de. Problemet är bara det…Läs mer →

Snabba cash var en sådan där film jag hade höga förväntningar på. Jag lyssnade på boken Aldrig fucka upp och hade Snabba cash på ”att-läsa-listan”. Jag gillade Aldrig fucka upp och hade hört att Snabba cash var minst lika bra, bland annat sambon gillade den starkt.

När filmen släpptes på DVD valde jag att skaffa den, trots att inte boken var läst ännu. Stort misstag. Inte själva inskaffandet då utan att jag faktiskt såg på den. För det där var en sådan där film där man nog måste läsa boken först för att få ut något.

Jag hade fått intrycket att det skulle vara en actionfilm men oj vad jag bedrog mig, det var bla bla bla… hela tiden. Makte till pladdrande var det längesedan jag stötte på i en film och då har jag ändå läst i recensioner att man tyckte det var skönt med en film där bilderna fick tala istället för en massa dialog. Efter ca 30 minuter var jag så uttråkad att jag höll på att somna.

Sambon som läst boken hävdade efteråt att de dels ändrat en hel del och dels att massor saknas, allt det som…Läs mer →

Jag skall inte se svenska komedier, det funkar inte. Jag måste ha en skämskudde och öronproppar. Jag klarar bara inte av när det skall ljugas, döljas och hållas saker hemliga. Så att se Farsan blev precis så där jobbig som jag anade. Såg filmen med hela familjen och ungarna garvade likaså sambon så det är väl jag som är felkonfigurerad.

Filmen kretsar kring personalen på Jörgens Cykel och deras närmaste. Först och främst har vi Jörgen själv, en mjukisman som är lite väl mjuk, han blir rent ut sagt riktigt töntig fast jag gillar att han bär cykelhjälm. Saken blir inte bättre av att hans mamma jobbar på firman och daltar med honom.  Jörgen tror att hans fru vill ha honom lite hårdare, med tatuering och allt. Det blir inte riktigt som han hade tänkt sig.

Aziz (aka Farsan) sätter Jörgen i ”hård-man-skola”, visar hur han skall tuffa till sig lite och våga sätta ner foten. Aziz är liksom man ut i fingerspetsarna och vet precis hur en man skall vara mellanöstern-style. Azizs fru dog för många år sedan och nu börjar det bli dags att hitta en ny kvinna men Aziz verkar inte ha uppdaterat…Läs mer →

Att få se Renée Zellweger i en rysare var lite oväntat men hon gör sin roll utomordentligt bra. Filmen behandlar ont och gott på ett klassiskt rysarmanér. Men jag tycker det går lite över styr, det blir lite för mycket, tillslut skrattar jag bara.

Vi får träffa Emily (Renée Zellweger) en engagerad socialarbetare som vill barnens bästa, som dagligen arbetar med att försöka hjälpa trasiga familjer. Hon har 38 öppna fall på sitt skrivbord och när chefen kommer kommer med ett 39:e fall suckar hon uppgivet och tar emot. Ett fall hon kommer att ångra att hon engagerar sig i. För engagerad blir hon, så till den milda grad att hon känner sig nödgad att ta emot barnet i sitt eget hem under en utredning. Det var inte så smart kan man väl lugnt säga.

En ond kraft släpps loss och Emily får stora problem att värja sig. Men jag tappar intresset efter lite mer än halva filmen, det blir så mycket upprepningar och löjliga händelser att jag inte ens lockas att se extramaterialet. Borttagna scener borde jag kanske se, kanske finns nyckeln till filmen där. Min sambo däremot tyckte den var…Läs mer →

Månguden är en klassisk TV-film från 1988 som jag fick av Atlantic film för recension. Den var säkerligen skitläskig när den gick då men idag skrämmer den inte speciellt mycket. Har sett att många frågat efter denna kultfilm och letat efter den, de blir säkerligen glada att den äntligen kommit men jag sitter mest och fnissar åt de Varuhuset-lika skådespelarinsatserna och dåliga replikerna.

Någon mördar familjer i Stockholm och polisen fattar ingenting. Då lämnas en amatörfilm in för framkallning och man får se ett av morden. Förövaren bär en underlig mask för ansiktet. Mordutredare Vinge får något att gå efter. Vad symboliserar den där masken och vem finns där bakom? Det blir lika mycket jakt på biblioteket och på Etnografiska museet som på stadens gator. Vi här hemma bara ”Men varför googlar han inte?”

Vi får följa med på förhör och när poliserna spanar. Men det händer ingenting, det är så segt att jag höll på att somna flera gånger. Man hade försökt få det att framstå som varenda karaktär i filmen var mystisk om potentiell mördare, det blev bara för mycket.

Möjligtvis kan man se den av nostalgiskäl men som skräck…Läs mer →

Fick Pope Joan – Påven Johanna som recensionsexemplar och det är jag glad för, inte det faktum att jag fick filmen gratis utan det att jag annars aldrig hade plockat ner den från filmhyllan och köpt/hyrt och därmed missat denna underbara film. Filmen bygger på Donna Woolfolk Cross bok med samma namn som i sin tur bygger på en legend om att det en gång i tiden, år 855, har funnits en kvinnlig påve, påvinna. Eller är det en legend eller sanning, varför försvann hon ur historieskrivningen? Är det så skamligt att hon var kvinna?

Det var en jobbig film att titta på, Johanna växer upp i en familj med en mamma som i smyg håller kvar vid sina hedniska riter, pappa som är byns kristna präst och två bröder som skall bli lärda män om pappan får som han vill. Lilla Johanna är inte värd ett skvatt, pappan är djupt besviken när hon föds och han förnekar henne all form av bildning. Men Johanna har tur, en lärd man som kommer till byn inser hennes begåvning och lovar att träna henne och ena brodern. Pappans sätt att behandla…Läs mer →