Etikettarkiv: Skräck

Upplopp i Paris vittnar om ett politiskt anslag. Ungdomar från förorten har kommit åt en stor summa pengar och flyr ut på vischan för att hamna hos…en galen ny-nazistisk kannibal-familj! Där logiken går ut kommer fantasin in, och det politiska anslaget försvinner i lika mängder avföring, lera och blod. Även om Fransmännen är bättre på att spotta ur sig orginella historier som ursäkt för att förfina tortyr-estetiken än sina Amerikanska kollegor är inte Frontier(s) något av de bästa exemplen på det.
Karaktärerna är hjälplöst ointressanta även om skådespelarna bakom dem gör ett väldigt bra jobb i ett stegrande av vansinne och panik. En extra stjärna till filmens scream-queen Karina Testa som Yasmine vars helvete aldrig tar slut. I övrigt så tillför filmen inte mycket i en genren som kallats gorno. Blandningen av The Hills Have Eyes och Motorsågsmassakern gör att alla skrämfilmfantaster känner igen sig och i övrigt klappar väl ingen knappast längre åt den här typen av Jackass-skräck där man mellan fingrarna får säga: Fy fan vad ont det där måste göra och sen stänga av utan tänka på det mer.

Titel: Frontier(s)
Betyg:
Format: DVD och Blu-Ray

Att det inte heter remake utan reboot eller reimagenation är rätt viktigt att poängtera för de flesta regisörer och producenter som väljer att göra en ny film på en film som redan gjorts. Det är märkligt varför man ska vara noga med sådana petitesser när de flesta filmer bara görs för att tjäna ännu mer pengar på ett ofta redn urvattnat varumärke. Friday the 13th är defintivt inget undantag.

Ungefär lika poänglös som 0-0 match i basket är nämligen den här nyinspelningen av klassikern från 1979. Den är så fattig på handling att den i princip av utfyllnadsmässiga skäl delar upp sig själv i två filmer där vi i de första tjugofem minuterna får följa ett gäng knarkande och kåta ungdomar som blir dödade för att efter det få följa ett nytt likadant gäng kids med tillägget att en av dem nu letar efter sin syrra som var med i förra gänget.

Man har inte ens försökt att göra något åt den märkliga nymoralismen, så brillant ironiserad i den moderna klassikern Scream, som genomströmmande 80-tals slashern utan fortsätter i stil med ”syndar du, så dör du”. Men så är det också i den konservative Michael Bays produktion vi rör…Läs mer →

När jag skrev recensionen för Saw V skrev jag ”Sista (?) delen i Saw-recensionerna”. Tidigare har Saw, Saw II, Saw III och Saw IV recenserats.” Nä det var inte sista delen det kom en Saw VI och en sjunde är på väg. Snacka om att mjölka ur konceptet så mycket det bara går. Sexan slutar väldigt öppet och tydligt att här finns rum för en fortsättning men resten av grundberättelsen känns avslutad nu så vad kan de hitta på härnäst. Ja ja det lär vi ju få veta när den kommer för som ett hängivet Saw-fan kan jag säkerligen inte skippa den heller men nu över till vad jag tyckte om Saw VI.

Den är en del i en serie där filmerna bygger väldigt mycket på varandra. Den går säkert att se fristående men då kan man nog inte vara beredd på att förstå allt eftersom bakåtreferenser sker helt utan förklaring. Vi som tittar förväntas veta vem personerna är och vilken roll de haft i handlingen tidigare. De är trevligt för oss som…Läs mer →

Dorian Gray hade fått hyfsat betyg på IMDb och baksidetext samt omslag lockade mig. Jag menar hur fel kan det gå med kostymdrama med skräckinfluenser. Tydligen kan man misslyckas, trist för det hade kunnat vara riktigt intressant version av Oscar Wildes roman Dorian Grays porträtt, klassisk gotisk skräck är en av mina favoritgenres.

Dorian Gray målas upp på en vacker gotisk canvas, underbara kläder (filmen är väl värd att se bara för dem), dekadens och utagerat leverne men ändå känns det helt tomt bakom alltihopa, det händer liksom inget i filmen. Visst de har sex än hit och än dit. Dorian Gray (Ben Barnes känd som pris Caspian i Narniafilmerna) svinar sig på mer eller mindre uppmaning av Lord Henry Wotton (Colin Firth som vi såg i bland annat Mamma Mia) som själv är för feg för att leva ut det liv han skulle vilja leva och porträttet skapat av Basil Hallward (Ben Chaplain) verkar ha egenskaper som är mer än bara en vacker målning att titta på. Men det blir så långtråkigt och inte blir det bättre av att alla utomhusscener lider av urusla kulisser. Kanske är…Läs mer →

Skeleton Key verkar vara en film de flesta recensenter har sågat totalt så antingen har jag dålig smak eller så var jag väldigt trött när jag såg den för jag tyckte den var helt ok. Den var liksom lite lagom småotäck och jag hade då inte listat ut slutet på filmen på egen hand vilket är ovanligt när det är en skräckfilm.

Kate Hudson spelar sjuksystern Caroline som blir trött på hur döende behandlas på institutionerna och söker sig till privat hospicevård i ett hem istället. Hon har samvetskval för att hon själv var ute på vägarna med olika musikband istället för att finnas till hands när hennes egen pappa blev sjuk och dog.

Caroline får en plats hemma hos en familj som bor långt ute i ett träskområde utanför New Orleans. Bara trakten i sig är olycksbådande, mörka krokodilvatten, slingriga träd och ett stort skamfilat ensligt hus med mörka skjul på gården. Själv hade jag nog vänt på klacken direkt men inte kavata Caroline inte, det är väl samvetet som talar. Hon presenteras för mannen Ben (John Hurt) som drabbats av dubbelsidig stroke och har bara några månader kvar att leva och…Läs mer →

Jag såg Coraline och spegelns hemlighet 2 gånger på raken, först vanligt och sen i 3D, i ett litet rum med projektor och hyfsat stor duk samt pappersvarianten av glasögon. Just 3D-effekterna gör sig nog lite bättre på bio med ett par bra glasögon men då och då förvånades jag över hur nära vissa grejer kom och vilket djup det blev i bilden.

Coraline är en dockanimering av Neil Gaimans bok med samma namn. Filmen handlar om Coraline Jones som flyttar ut mitt i ingenstans till ett kråkslott med sina föräldrar. Föräldrarna har ingen tid för vare sig, dotter, hushållssysslor eller huset. Det enda de har för ögonen är jobbet och därmed lämnar de Coraline till att utforska huset på egen hand. De bor inte ensamma i kråkslottet utan i källaren bor två systrar som en gång i tiden varit trapetsartister och på vinden bor en galen cirkusdirektör. I grannskapet bor även en pojke, Wyborne ‘Wybie’ Lovat som Coraline träffar på då och då.

En dag upptäcker Coraline en liten liten dörr i en av väggarna, hon hittar nyckeln och kryper in. Där bakom gömmer sig en helt underbar parallellvärld, en mamma och…Läs mer →

Jag har sett Drag Me to Hell två gånger nu med olika sällskap. I första sällskapet satt jag och skräckfilmspolaren och garvade en hel del till filmen. Det var roliga effekter och inte direkt skrämmande fär två luttrade skräckfilmsfanatiker medan kompisen som inte ser på skräck i vanliga fall fick en kudde att gömma sig bakom. ”Men åh varför ser jag på sånt här, åh nej mu kommer det hända något, åh vad jobbigt det är….” lät det från bakom kudden. Vi andra två skrattade ännu mer. För det här är en skräckfilm med en skön form av humor, Sam Raimi måste ha haft roligt när han gjorde filmen. Andra gången jag såg filmen var tillsammans med sambon och jag visste precis vad som skulle hända men ändå hoppade jag till. Hur kunde något bli mer skrämmande av att jag visste. Mysko men det var kul att få lite adrenalinrushar.

Filmen handlar om Samantha som arbetat på en bank. Hon vill hemskt gärna gå vidare i karriären på banken och för det krävs att hon visar lite framåtanda och beslutsamhet, annars går jobbet till den äckliga fjäskande nya killen. Samantha bestämmer…Läs mer →

Bion i Luleå körde smygpremiär av Oren Pelis överhypade  Paranormal Activity 9 dagar före den riktiga Sverigepremiären som skall vara fredagen den 13:e november. Givetvis var jag där, en skräckrulle får man ju inte missa.

Man har kunnat läsa i tidningarna om hur otroligt skrämda biobesökare i USA har blivit av denna film. Marknadsföreningen har skett genom att man visar klipp på hur rädda ”screening audience”-publiken blev i trailern. Jag valde som tur är att inte se trailern innan filmen, hade jag gjort det hade filmen blivit förstörd. Så se den INTE om du tänker se filmen.

Filmen har jämförts med Blair Witch Project och är en mocumentary dvs påhittad dokumentär med ”hittade filmer”. Båda har gjorts medextremt låg budget (ryktet säger 75000 och i regissörens eget hus med amatörskådisar) och filmerna har tydliga likheter men skiljer sig också åt en del.

I Blair Witch Project får vi tidigt en bakgrundshistoria, varför händer det som händer men i Paranormal Activity får ingen bakgrundsförklaring alls vilket gör att det känns tunt. Men skräckmomenten är mer överraskande i Paranormal Activity för här händer det ju faktiskt något det är…Läs mer →

Eftersom jag gillar skräckfilm så ville barnen också se på skräck men det finns ju inte direkt gott om snälla spännande filmer som passar en 7-åring och en 8-åring. Men så ramlade vi över Monster House som verkade vara precis det (fast den var från 11 när den gick på bio). Mina barn såg den första gången ensamma, de fick hojta om det blev för läskigt men de kom istället springande då och då för att berätta något roligt som hänt i filmen. För det är rätt mycket komik i den också. På det hela påminner den en del om Torkel i knipa som jag recenserade för ett tag sedan men den här är betydligt barnvänligare. Lilleman berättade dock att han hade tyckt det var lite läskigt emellanåt också men han är mammas pojk ”mamma det var lite läskigt men det var härligt att bli rädd”. Nu var det tredje gången barnen såg sen och vi vuxna såg den för första gången.

I Monster house möter vi några barn som står precis till brytet till tonåring, tiden…Läs mer →

Jon tipsade er om myspysfilmer i höstmörkret själv ser jag ju gärna hösten som högtiden för skräck. Det är mörkt ute, man tänder gärna levande ljus och kan lätt komma i skräckstämning.

Vädret ute påminner dessutom ofta om det i filmerna, dimmigt, ruggigt, grått och regnigt och gärna en liten höststorm som viner i knutarna. Själv går jag gärna på bio på hösten och nu i dagarna tänker jag se Paranormal Activity och Zombieland, den sistnämnda är ju dock en humorfilm men med zombies.

I DVD/Blurayväg väntar My Bloody Valentine, Drag me to Hell (också den kan man nog skratta åt har jag hört) samt remaken av Day of the Dead och ser man den måste man nästan först klämma Dawn of the Dead och ser man den måste man ju bara se den roliga Shaun of the Dead också.

Många ställen som säljer DVD har alltid skräckrea så här i Halloweentid…Läs mer →